Avancerad kirurgisk reparation vid låst knä orsakat av osteochondritis dissecans

Hoppa till avsnitt

• Fallpresentation av OCD med låst knä
• Kirurgisk teknik och bentransplantation
• Utmaningar och risker vid broskreparation
• Postoperativ återhämtning och MR-befund
• Prognos för återgång till idrott
• Fullständig transkription

Fallpresentation av OCD med låst knä

Dr. Matthias Steinwachs presenterar ett fall med en professionell tennisspelare som drabbats av ett låst knä. Atleten hade inte kunnat spela på tre månader på grund av skadan. En MR-undersökning avslöjade en omfattande osteochondritis dissecans-läsion (OCD) på den laterala femurkondylen. Dr. Steinwachs noterar att läsionen var ovanlig eftersom den omfattade en stor broskyta med mycket lite underliggande ben. Detta skademönster utgjorde en betydande utmaning för att återställa knäfunktionen.

Kirurgisk teknik och bentransplantation

Dr. Matthias Steinwachs beskriver en avancerad kirurgisk metod för att hantera den komplexa defekten. Läsionen mätte 2,5 x 2 cm, vilket var för stort för att avlägsnas helt. Dr. Steinwachs tog först bort alla lösa benfragment från det subkondrala benområdet. Därefter utförde han djupa borrningar i benet för att rekrytera ett maximalt antal broskstamceller. För att återuppbygga benstrukturen applicerades sponsbenstransplantat i defekten.

Det slutliga, avgörande steget var att återplacera patientens eget brosk. Dr. Steinwachs placerade noggrant det ursprungliga broskstycket i sin anatomiska position. Han suturerade sedan kanterna på det reparerade brosket till det omgivande friska brosket. För att säkerställa optimal kompression och integration satte han också in skruvar för att fästa broskfragmentet mot benet.

Utmaningar och risker vid broskreparation

Dr. Matthias Steinwachs påpekar att denna teknik medför inneboende risker. Enligt publicerad litteratur kan sådana ingrepp misslyckas om broskstycket saknar tillräcklig benbas. Framgången hänger på att det återfästa fragmentet integreras sömlöst med både omgivande brosk och underliggande ben. Trots dessa utmaningar bedömde Dr. Steinwachs att den biologiska läkningspotentialen fanns på plats och genomförde därför ingreppet.

Postoperativ återhämtning och MR-befund

Dr. Anton Titov och Dr. Steinwachs diskuterar patientens uppföljning. Efter tre månader var resultaten mycket lovande. MR-visade att det reparerade brosket var fullständigt integrerat. Inget gap syntes mellan det återplacerade brosket och den friska vävnaden. Dr. Steinwachs betonar att läkningen i det subkondrala benet såg utmärkt ut, vilket är avgörande för långsiktig stabilitet. Nästa steg i återhämtningen är att ta bort stabiliseringsskruvarna veckan därpå.

Prognos för återgång till idrott

Målet för denna elitidrottare är en full återgång till professionell tennis. Dr. Matthias Steinwachs ger en optimistisk prognos baserad på läkningsframsteget. Att bevara patientens ursprungliga hyalina broskvävnad ger bäst möjliga funktionella utfall. Dr. Steinwachs förväntar sig att tennisspelaren gradvis kan återgå till spel inom de kommande tre till sex månaderna. Fallet visar att även svåra osteokondrala defekter kan behandlas framgångsrikt, vilket möjliggör en återgång till idrottskarriär.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov: Professor Steinwachs, finns det ett patientfall ni skulle kunna berätta om som illustrerar ämnena vi tagit upp idag? Kanske en sammanställning av typiska fall ni möter i er kliniska praktik?

Dr. Matthias Steinwachs: Ja, till exempel såg jag igår en patient som är professionell tennisspelare. Han kom för tre månader sedan med ett låst knä och kunde inte spela tennis.

MR-visade en omfattande osteochondritis dissecans (OCD) på den laterala femurkondylen. Denna OCD bestod mestadels av brosk, så det fanns mycket lite ben under brosket.

Normalt sett: om en patient inte har tillräckligt med ben under brosket, integrerar inte det reparerade brosket på sin ursprungliga plats. Men denna tennisspelares broskdefekt var så stor—den mätte 2,5 centimeter i längd och ungefär två centimeter i bredd.

Jag valde att inte ta bort hela broskdefekten. Så jag tog risken och avlägsnade alla benfragment från det subkondrala benet. Jag utförde borrningar djupt i benet för att rekrytera ett maximalt antal broskstamceller.

Sedan lade jag lite sponsben i defekten på benområdet. Jag placerade brosket tillbaka på sin plats och suturerade det till det intakta brosket runtomkring. Jag satte också in några skruvar i det reparerade brosket för att pressa tillbaka fragmenten till rätt position.

Jag är medveten om att det är en riskfylld metod. Enligt publicerad litteratur kan behandlingen misslyckas om broskfragmenten inte matchar form och yta på det underliggande benet.

Men när jag såg patienten igår såg jag att den reparerade broskvävnaden var fullständigt integrerad och på plats. Nästa vecka ska jag ta bort skruvarna, och då hoppas jag att patienten har återfått sitt ursprungliga brosk—det bästa möjliga resultatet vid broskreparation.

Jag tror att han kan återgå till tennis inom de kommande tre till sex månaderna. Det här är en typisk knäskadesituation. Ibland måste man pusha gränserna för behandlingsmetoder.

Men om man adresserar alla biologiska aspekter som är viktiga för framgång vid broskreparation, finns det en chans att läka skador som initialt ser mycket allvarliga ut.

Dr. Anton Titov: Och OCD står för osteokondral defekt? Vad betyder förkortningen OCD?

Dr. Matthias Steinwachs: Ja, OCD betyder osteokondral defekt. Det står för osteochondrosis dissecans. Termen innebär att det finns en näringsbrist i det subkondrala benet.

Med tiden förlorar patienter med OCD (osteochondrosis dissecans) en del av femurkondylen. Så OCD är en skada på både brosk och subkondralt ben. OCD är som en nekrotisk zon mellan brosk och ben.

Dr. Anton Titov: Och även efter en så omfattande skada kan den här professionella tennisspelaren återgå till tävlingsnivå?

Dr. Matthias Steinwachs: Jag tror att nyckeln för denna patient är läkningen i det subkondrala benet. Det ser mycket bra ut på MR som jag såg.

Så det reparerade brosket är fullständigt integrerat. Det finns inget gap mellan det transplanterade eller implanterade brosket och det oskadade brosket. Det reparerade brosket sitter fast vid det subkondrala benet. Det är huvudpunkten.

Denna patient har behållit sin ursprungliga vävnad, vilket är den bästa möjliga behandlingen vid brosk skada. Därför förväntar jag mig att han kan återgå till professionell idrott. Ja.