Avancerad diagnostik för fettleversjukdom och NASH

Hoppa till avsnitt

• Begränsningar med leverenzymtester
• Diagnostik av NAFLD och NASH
• Ultraljuds roll
• MRI-fettfraktionsprotokoll
• Elastografi för leverärrbildning
• Fullständig transkript

Begränsningar med leverenzymtester

Dr. Scott Friedman, MD, påpekar att standard levertester som ALT och AST inte mäter leverfunktion, utan snarare skador på levern. Dessa enzymer frigörs från leverceller vid skada. Han förtydligar att dessa prover är relativt ospecifika för att diagnosticera NAFLD eller NASH.

Patienter kan ha betydande NASH eller NAFLD utan förhöjda AST- eller ALT-nivåer. Omvänt kan förhöjda värden bero på andra leveråkommor som viral hepatit, autoimmuna sjukdomar eller läkemedelsbiverkningar.

Diagnostik av NAFLD och NASH

Exakt diagnostik av fettleversjukdom kräver mer än grundläggande blodprover. Dr. Scott Friedman, MD, betonar vikten av att utesluta andra orsaker till leverskada, särskilt vid förhöjda leverenzymer. Även trombocyttal kan antyda leverproblem, men är inte specifikt.

Dr. Anton Titov, MD, och Dr. Friedman diskuterar behovet av ytterligare utredning, ofta med avancerade bildtekniker eller leverbiopsi. Målet är att fastställa orsaken till avvikande värden och bekräfta NAFLD eller NASH.

Ultraljuds roll

Dr. Scott Friedman, MD, rekommenderar icke-invasiv bildtagning som ett viktigt diagnostiskt steg. Ultraljud används ofta som första val för att utesluta fokala förändringar och strukturella avvikelser.

Men ultraljud är inte tillförlitligt för att upptäcka leverfibros. Dess främsta nytta vid NAFLD är att identifiera fett i levern. Mer avancerade metoder behövs för en heltäckande bedömning.

MRI-fettfraktionsprotokoll

För exakt mätning av leverfett framhåller Dr. Scott Friedman, MD, MRI-fettfraktionsprotokollet. Denna avancerade MR-teknik ger en mycket precis kvantifiering av fettinnehållet i levern och är vida överlägsen ultraljud för detta ändamål.

Metoden möjliggör en objektiv bedömning av sjukdomens allvarlighetsgrad och är avgörande för att följa progression och behandlingssvar över tid.

Elastografi för leverärrbildning

Dr. Scott Friedman, MD, belyser vikten av att mäta leverstyvhet, en direkt indikator på fibros. Transient elastografi, kommersiellt kallad FibroScan, är ett vanligt förekommande verktyg för detta.

Han nämner också MR-elastografi som ett annat effektivt alternativ. Båda metoderna ger en icke-invasiv bedömning av leverfibros, vilket underlättar sjukdomsstadieindelning och vägleder behandlingsval.

Fullständig transkript

Dr. Anton Titov, MD: Låt oss diskutera diagnostiska tester för fettleversjukdom. Leverenzymer används naturligtvis, liksom trombocyttal och olika poängsystem. Det finns också en uppfattning om att den övre normalgränsen för ALT har höjts under decennierna – reflekterar det en ökad prevalens av subklinisk NAFLD? Förr var 25 en normal ALT-nivå, nu ligger gränsen kring 40, trots att testet i sig inte förändrats.

Dr. Scott Friedman, MD: Det är en viktig poäng, Anton. Först vill jag påpeka att AST och ALT, som ofta kallas levertester, faktiskt är enzymer i leverceller som frigörs vid skada. De mäts med standard laboratorieanalys.

De kallas ofta felaktigt för leverfunktionstester – de är egentligen skademarkörer. Problemet är att de är ospecifika. Patienter med NASH eller NAFLD behöver inte ha förhöjda värden.

När AST eller ALT är förhöjda, behöver det inte bero på NAFLD. Vi måste därför utesluta andra orsaker som viral hepatit, autoimmuna sjukdomar eller läkemedelsreaktioner. Tillsammans med trombocyttal kan de indikera leverproblem, men de är inte tillräckligt specifika för att diagnosticera NASH eller NAFLD.

Det indikerar istället behov av ytterligare utredning med mer avancerad bildtagning, eventuellt FibroScan, eller till och med leverbiopsi för att klargöra orsaken.

Dr. Anton Titov, MD: Så ur ett kliniskt perspektiv, vid misstanke om NAFLD eller NASH, bör man alltså genomföra strukturella undersökningar som transient elastografi eller magnetresonanselastografi för att bedöma leverstrukturen, inte enbart lita på ALT, AST och trombocyttal.

Dr. Scott Friedman, MD: Absolut. Icke-invasiv bildtagning, särskilt ultraljud, är alltid motiverat för att utesluta fokala förändringar. Ultraljud är dock inte bra för att bedöma fibros, men det kan påvisa fett i levern.

Det finns andra metoder, som MRI-fettfraktionsprotokollet, som kvantifierar fett mer exakt. MR-elastografi ger indikation på eventuell ärrbildning.

Som du nämnde, tester som mäter leverstyvhet – som transient elastografi (FibroScan) eller andra liknande apparater – kan indikera förekomst och svårighetsgrad av MAFLD eller NASH.