Avancerad målinriktad cellgiftsbehandling och precisionsmedicin vid tjocktarmscancer

Hoppa till avsnitt

• Målinriktade läkemedel mot tjocktarmscancer
• Molekylär profilering för behandlingsval
• Mikrosatellitinstabilitet och immunterapi
• Överlevnadsstatistik vid metastaserande cancer
• Nyligen godkända läkemedel mot tjocktarmscancer
• Framtiden för tjocktarmscancerforskning
• Fullständig transkription

Målinriktade läkemedel mot tjocktarmscancer

Dr. Heinz-Josef Lenz, MD, beskriver en ny era i behandlingen av avancerad tjocktarmscancer med målinriktad cellgiftsbehandling. Dessa läkemedel, som används tillsammans med traditionell cellgiftsbehandling, förstärker effekten av tumörkrympning avsevärt. Viktiga läkemedelsklasser inkluderar antikroppar som riktar in sig på den angiogena vägen, såsom ramucirumab (Cyramza) och bevacizumab (Avastin), samt hämmare av den epidermala tillväxtfaktorreceptorn (EGFR), som panitumumab (Vectibix) och cetuximab (Erbitux).

Denna kombinerade metod kan uppnå en 60–70 % responsfrekvens, vilket innebär minst 50 % volymminskning av metastatiska tumörer. Dr. Lenz betonar att denna kraftfulla tumörkrympning öppnar möjligheter för potentiellt kurativ kirurgi hos fler patienter.

Molekylär profilering för behandlingsval

Valet av målinriktad behandling är ett kritiskt beslut som kan vara livsavgörande och som styrs av molekylär profilering. Dr. Lenz förklarar att testning för specifika genetiska mutationer som KRAS och NRAS numera är standard. Dessa tester avgör om en patients tumör kommer att svara på EGFR-hämmande läkemedel.

Denna skräddarsydda medicinering gör det möjligt för onkologer att från början välja det mest effektiva cellgiftsprotokollet. Dr. Lenz noterar att detta bara är början, eftersom fler molekylära förändringar identifieras som kan förutsäga behandlingseffekt och bidra till att undvika onödig toxicitet.

Mikrosatellitinstabilitet och immunterapi

En annan avgörande molekylär markör är mikrosatellitinstabilitet (MSI), som indikerar en mutation i DNA-mismatchreparationsgener. Dr. Lenz hänvisar till en banbrytande publikation i New England Journal of Medicine som visar att tjocktarmscancerpatienter med MSI-höga tumörer har en "otrolig respons" på nya immunmodulerande behandlingar.

Denna upptäckt illustrerar hur molekylär subtypering bryter ner tjocktarmscancer från en enda sjukdom till många olika typer. Identifiering av dessa subtyper gör det möjligt för läkare att matcha patienter med mycket effektiva, ofta mindre toxiska behandlingar som immunterapi, som tidigare inte ansågs vara standard för kolorektal cancer.

Förbättrad överlevnadsstatistik vid metastaserande cancer

Effekten av dessa framsteg mäts genom en dramatisk förbättring av överlevnadsstatistiken. Dr. Lenz konstaterar att det gamla paradigmet – att en patient med metastaserande kolorektal cancer kommer att dö – inte längre stämmer. Där överlevnaden en gång var endast 8 månader utan effektiv behandling, är medianöverlevnaden för nydiagnostiserade patienter nu över 30 månader.

Detta innebär en fyrdubbling av medianöverlevnaden under det senaste decenniet. Dessutom framhåller Dr. Lenz att dessa siffror inte ens inkluderar den andel patienter som nu är helt botade från metastaserande sjukdom, ett tidigare otänkbart utfall.

Nyligen godkända läkemedel mot tjocktarmscancer

Behandlingsutbudet fortsätter att expandera med nyligen godkända läkemedel. Dr. Lenz diskuterar regorafenib (Stivarga), godkänt 2013, som förbättrar både progressionsfri och total överlevnad. En annan betydande tillökning är TAS-102 (Lonsurf), vars kliniska studieresultat också publicerades i New England Journal of Medicine.

Dr. Lenz noterar att en NEJM-publikation innebär en ny vårdstandard. TAS-102 har visat sig förbättra överlevnadsresultat, vilket ytterligare berikar alternativen för onkologer och patienter som kämpar mot avancerad tjocktarmscancer.

Framtiden för tjocktarmscancerforskning

Dr. Lenz beskriver en otroligt spännande framtid för tjocktarmscancerforskning med fokus på precisionsmedicin. Målet är att fortsätta dissekera sjukdomen i dess molekylära subtyper för att bättre förutsäga vilka patienter som kommer att dra nytta av specifika behandlingar.

Detta tillvägagångssätt lovar terapier med högre effektivitet och lägre toxicitet. Intervjun med Dr. Anton Titov, MD, avslutas med Dr. Lenz optimism att området inte bara kommer att utveckla nya läkemedel utan också bota ett ökande antal patienter med metastaserande tjocktarmscancer.

Fullständig transkription

Den fullständiga transkriptionen av diskussionen mellan Dr. Anton Titov, MD, och Dr. Heinz-Josef Lenz, MD, ger en omfattande översikt av det föränderliga landskapet inom målinriktad tjocktarmscancerterapi. Den detaljerar verkningsmekanismerna för olika läkemedelsklasser och den kritiska betydelsen av genetisk testning för att vägleda behandlingsbeslut för förbättrade patientutfall.

Fullständig transkription

Dr. Heinz-Josef Lenz, MD: Ramucirumab (IMC 1121B, Cyramza) och bevacizumab (Avastin). Hämmare av den epidermala tillväxtfaktorreceptorn (EGFR): panitumumab (Vectibix) och cetuximab (Erbitux). Vi fick regorafenib (Stivarga) godkänt. Ett nytt läkemedel mot tjocktarmscancer, TAS-102 (Lonsurf), är nu godkänt.

Jag tror att vi får tillgång till nya effektiva behandlingar för tjocktarmscancer som vi inte hade tidigare.

Vi vet att fler effektiva målinriktade läkemedel har utvecklats för att behandla kolorektal cancer. Deras användning tillsammans med cellgiftsbehandling ökar effekten av tumörkrympning avsevärt. Sådana målinriktade läkemedel mot kolorektal cancer inkluderar antikroppar som riktar in sig på den angiogena vägen: ramucirumab (IMC 1121B, Cyramza) och bevacizumab (Avastin).

Det finns också läkemedel som riktar in sig på den epidermala tillväxtfaktorreceptorn (EGFR): panitumumab (Vectibix) och cetuximab (Erbitux). Under de senaste åren når vi 60–70 % responsfrekvens hos tjocktarmscancertumörer. Det innebär 50 % volymminskning av metastatiska tjocktarmscancertumörer med vår cellgiftsbehandling.

Målinriktad cellgiftsbehandling öppnar ytterligare möjligheter för kirurgisk behandling. Valet av cellgiftsbehandling i kombination med nya målinriktade läkemedel är avgörande för patienter med nydiagnostiserad tjocktarmscancer.

Behandlingsvalet kan vara skillnaden mellan liv och död. Det är ett mycket viktigt koncept att förstå. Vi är bara i början av att använda molekylär profilering av kolorektala cancertumörer.

Vi har redan introducerat molekylära tumörmarkörer. De gör det möjligt för oss att avgöra vilka antikroppar som skulle vara mest effektiva hos en given tjocktarmscancerpatient. Testning för KRAS och NRAS ger oss nu möjlighet att använda EGFR-hämmare: panitumumab (Vectibix) eller cetuximab (Erbitux).

Vi gör redan stora framsteg med att välja och skräddarsy cellgiftsbehandling för tjocktarmscancer. Vi bestämmer cellgiftsprotokoll efter att ha studerat den molekylära profilen hos den kolorektala cancertumören. Men detta är bara början.

Vi vet redan att vi kan identifiera ytterligare molekylära förändringar i tjocktarmscancertumörer. Sådana molekylära förändringar är inte bara viktiga för diagnos av tjocktarmscancer; molekylära markörer förutsäger också effektiviteten av nya behandlingar.

Vi publicerade en artikel i New England Journal of Medicine. Vi visade att kolorektala cancertumörer med mikrosatellitinstabilitet (MSI) ger en otrolig respons på nya immunmodulerande behandlingar. Mikrosatellitinstabilitet innebär en mutation i DNA-mismatchreparationsgener.

Jag tror att framtiden för tjocktarmscancerbehandling är extremt spännande. Vi förstår och delar upp tjocktarmscancer från en typ av sjukdom till många olika typer. Vi vet vilka patienter som kommer att dra olika nytta av nya behandlingar för tjocktarmscancer.

Vi kommer att veta vilken tjocktarmscancerbehandling som ofta har lägre toxicitet och högre effektivitet.

Detta är en otroligt spännande tid att vara involverad i tjocktarmscancerforskning. Tidigare var paradigmet enkelt: en patient med metastaserande kolorektal cancer kommer att dö. Det paradigmet stämmer inte längre.

Framstegen i tjocktarmscancerbehandling är enorma. Det reflekteras i de nya kolorektala cancerkliniska prövningarna. Patienter med nydiagnostiserad tjocktarmscancer har nu en medianöverlevnad på över 30 månader.

Om vi ser tillbaka på patienter med kolorektal cancer som inte fick någon behandling, var deras överlevnad 8 månader. Under de senaste 10 åren har vi fyrdubblat medianöverlevnaden för patienter med metastaserande tjocktarmscancer.

Detta inkluderar inte ens de patienter som vi har helt botat från kolorektal cancer.

Jag tror att detta är ett mycket nytt område inom tjocktarmscancerforskning som öppnar otroliga möjligheter för framtiden. Vi kommer inte bara att utveckla nya läkemedel, utan vi kommer att bota fler patienter med metastaserande tjocktarmscancer.

Detta år har vi redan sett otroliga nya data om nya läkemedel mot tjocktarmscancer. 2013 fick vi ett nytt läkemedel, regorafenib (Stivarga), godkänt. Regorafenib förbättrade progressionsfri och total överlevnad för patienter med kolorektal cancer.

Vi har ett annat nytt läkemedel mot tjocktarmscancer godkänt. Det heter TAS-102, varunamn Lonsurf. Resultaten från den kliniska prövningen för tjocktarmscancerbehandling publicerades i New England Journal of Medicine.

Dr. Anton Titov, MD: New England Journal of Medicine (NEJM) är den mest kända medicinska tidskriften i världen.

Dr. Heinz-Josef Lenz, MD: Det stämmer. En NEJM-publikation är en verkligt stor bedrift. Resultat från kliniska prövningar som publiceras i NEJM blir vanligtvis vårdstandard eller paradigm för sjukdomsbehandling.

Detta läkemedel heter TAS-102 (Lonsurf). Det förbättrade också progressionsfri och total överlevnad för patienter med tjocktarmscancer. Jag tror att vi får tillgång till nya effektiva behandlingar för tjocktarmscancer som vi inte hade tidigare.

Dessa nya läkemedel mot tjocktarmscancer berikar vårt behandlingsutbud av alternativ för patienter med kolorektal cancer.