EGFR-hämmare vid tjocktarmscancer: Inriktning på KRAS- och NRAS-vildtyptumörer

Hoppa till avsnitt

• Förståelse av EGFR-hämmare vid tjocktarmscancer
• Fördel med KRAS- och NRAS-vildtyptumörer
• Förbättrad respons och överlevnad
• Möjliggör kirurgi för metastasresektion
• Jämförelse med antiangiogenesbehandling
• Precisionsmedicin för behandlingsval
• Fullständig transkription

Förståelse av EGFR-hämmare vid tjocktarmscancer

EGFR-hämmare är en typ av riktad behandling mot kolorektalcancer. Dr. Heinz-Josef Lenz, MD, beskriver dem som monoklonala antikroppar som blockerar den epidermala tillväxtfaktorreceptorn (EGFR), en nyckelregulator för cancercellers tillväxt och spridning. De två främsta läkemedlen i denna grupp är cetuximab (Erbitux) och panitumumab (Vectibix).

Dessa läkemedel används vanligtvis tillsammans med konventionell kemoterapi. Denna kombination ger en kraftfullare attack mot cancern genom att störa de molekylära signalvägar som gör att tumörer kan växa okontrollerat.

Fördel med KRAS- och NRAS-vildtyptumörer

Effekten av EGFR-hämmare beror helt på tumörens genetiska egenskaper. Dr. Heinz-Josef Lenz, MD, betonar att dessa läkemedel endast är effektiva för en specifik patientgrupp: de med tumörer som har så kallad ”vildtyp” för KRAS- och NRAS-generna.

Mutationer i dessa gener gör att cancern växer oberoende av EGFR-signalering, vilket innebär att EGFR-hämmare inte har någon klinisk effekt. Därför är genetisk tumörtestning ett absolut krav innan behandling med cetuximab eller panitumumab kan övervägas.

Förbättrad respons och överlevnad

För rätt patientgrupp kan EGFR-hämmare ge betydande fördelar. Dr. Heinz-Josef Lenz, MD, nämner att tillägg av dessa läkemedel till kemoterapi avsevärt ökar andelen patienter som svarar på behandlingen. Responsfrekvensen kan nå 60–70 % hos patienter med KRAS- och NRAS-vildtyptumörer.

Fördelarna sträcker sig bortom tumörkrympning. Dr. Lenz bekräftar att EGFR-hämmare också förbättrar både den progressionfria och den totala överlevnaden, vilket innebär att patienter lever längre utan att sjukdomen förvärras.

Möjliggör kirurgi för metastasresektion

En viktig fördel med EGFR-hämmare är möjligheten att göra tidigare inoperabla tumörer kirurgiskt behandlingsbara. Den kraftiga tumörkrympningen som dessa läkemedel kan ge, är särskilt betydelsefull för patienter med metastaser begränsade till levern.

Dr. Heinz-Josef Lenz, MD, förklarar att om metastaser i levern krymper tillräckligt, kan de ofta opereras bort. Den kvarvarande friska levervävnaden har en anmärkningsvärd förmåga att återhämta sig. Att kunna omvandla en obotlig till en potentiellt botbar situation är ett centralt mål vid behandling av metastaserad kolorektalcancer.

Jämförelse med antiangiogenesbehandling

Dr. Heinz-Josef Lenz, MD, jämför EGFR-hämmare med andra riktade terapier, såsom antiangiogena läkemedel som bevacizumab (Avastin). Dessa verkar genom att strypa tumörens blodtillförsel.

Den största skillnaden ligger i urvalet av patienter. Till skillnad från EGFR-hämmare finns det inga etablerade biomarkörer för att förutsäga vilka patienter som svarar på antiangiogena läkemedel. Det gör att användningen av till exempel bevacizumab är mindre precisionsbaserad.

Precisionsmedicin för behandlingsval

Användningen av EGFR-hämmare är ett exempel på hur precisionsmedicin förändrar cancerbehandling. Beslut grundas inte längre enbart på var cancern sitter eller vilket stadium den har, utan på tumörens genetiska profil.

Detta betonar vikten av omfattande genetisk testning vid diagnos. Dr. Lenz noterar att en medicinsk second opinion kan säkerställa att diagnosen är genetiskt underbyggd, vilket leder till en mer effektiv och skräddarsydd behandlingsplan för kvalificerade patienter.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov, MD: "Riktad behandling för tjock- och ändtarmscancer inkluderar cetuximab (Erbitux) och panitumumab (Vectibix). Dessa monoklonala antikroppar riktar sig mot EGFR. De används ofta tillsammans med kemoterapi, men det finns fortfarande oklarheter kring hur man identifierar de patienter som får mest nytta av dem. Vad är den senaste kunskapen om EGFR-hämmare, och hur kan patienter med tjock- eller ändtarmscancer dra nytta av dem?"

Dr. Heinz-Josef Lenz, MD: "Vi har idag en tydlig förståelse för när EGFR-hämmare som cetuximab och panitumumab ska användas. Om tumören har vildtyp för KRAS och NRAS, ökar kombinationen med kemoterapi responstakten avsevärt – upp till 60–70 %. Det är väl belagt. Behandlingen förbättrar också den totala och progressionfria överlevnaden. Störst nytta har patienter med KRAS- och NRAS-vildtyptumörer. EGFR-hämmare ger en markant tumörkrympning, vilket är särskilt viktigt vid levermetastaser. Krympning kan göra metastaserna operabla, eftersom levern har god återhämtningsförmåga. Detta står i kontrast till antiangiogena läkemedel som bevacizumab, där vi saknar biomarkörer för att förutsäga effekt. För EGFR-hämmare vet vi däremot exakt vilka patienter som kommer att dra nytta: de med vildtyp KRAS och NRAS."

Fullständig transkription

Exempel på EGFR-hämmare är cetuximab (Erbitux) och panitumumab (Vectibix). De är som mest effektiva hos patienter med KRAS- och NRAS-vildtyptumörer. Antiangiogena läkemedel som bevacizumab (Avastin) är svårare att använda målmedvetet vid tjocktarmscancer.

Behandling med cetuximab eller panitumumab innebär användning av monoklonala antikroppar mot EGFR. En ledande expert inom kolorektalcancer diskuterar hur dessa läkemedel används vid KRAS- och NRAS-vildtyptumörer.

Cetuximab och panitumumab kan ge avsevärd tumörkrympning vid metastaserad cancer, vilket ibland möjliggör kirurgi av levermetastaser vid stadium 4-cancer.

Precisionsmedicin vid kolorektalcancer inkluderar riktade behandlingar som EGFR-hämmare. Genetisk second opinion kan bekräfta diagnos och bana väg för personanpassad behandling, även vid avancerad cancer med metastaser.

Att söka medicinsk second opinion vid avancerad kolorektalcancer kan säkerställa att man får den bästa tillgängliga precisionsbehandlingen.

Behandlingsalternativ inkluderar BRAF-hämmare, EGFR-hämmare, antiangiogena läkemedel och multikinas-hämmare. I denna videointervju diskuterar en expert från Kalifornien behandling av metastaserad kolorektalcancer.

Riktad behandling med cetuximab (Erbitux) och panitumumab (Vectibix) vid tjocktarmscancer.

Dr. Anton Titov, MD: Riktad behandling för tjock- och ändtarmscancer inkluderar cetuximab (Erbitux) och panitumumab (Vectibix). Dessa monoklonala antikroppar riktar sig mot EGFR.

De används ofta tillsammans med kemoterapi, men det finns fortfarande oklarheter kring hur man identifierar de patienter som får mest nytta av dem. Vad är den senaste kunskapen om EGFR-hämmare?

Hur kan patienter med tjock- eller ändtarmscancer dra nytta av läkemedel som cetuximab och panitumumab?

Dr. Heinz-Josef Lenz, MD: Vi har idag en tydlig förståelse för när EGFR-hämmare som cetuximab och panitumumab ska användas. Om tumören har vildtyp för KRAS och NRAS, ökar kombinationen med kemoterapi responstakten avsevärt – upp till 60–70 %.

Det är väl belagt. Behandlingen förbättrar också den totala och progressionfria överlevnaden.

Störst nytta har patienter med KRAS- och NRAS-vildtyptumörer. EGFR-hämmare ger en markant tumörkrympning, vilket är särskilt viktigt vid levermetastaser.

Krympning kan göra metastaserna operabla, eftersom levern har god återhämtningsförmåga. Detta står i kontrast till antiangiogena läkemedel som bevacizumab, där vi saknar biomarkörer för att förutsäga effekt.

För EGFR-hämmare vet vi däremot exakt vilka patienter som kommer att dra nytta: de med vildtyp KRAS och NRAS.