Förstå livmoderfibromer: Symtom, Diagnos och Behandlingsalternativ

Innehållsförteckning

• Det kliniska problemet: Hur fibromer påverkar patienter
• Diagnostik och utredningsmetoder
• Medicinska behandlingsalternativ
• Kirurgiska och interventionella alternativ
• Kliniska rekommendationer för patienter
• Studiebegränsningar
• Källinformation

Det kliniska problemet: Hur fibromer påverkar patienter

Livmoderfibromer (även kallade leiomyom) är godartade tumörer i livmoderväggen och den vanligaste orsaken till hysterektomi. Dessa vanliga förändringar drabbar upp till 70–80 % av kvinnor under sin livstid, men bara ungefär hälften av dem upplever faktiska symtom.

Symtomen kan påverka livskvaliteten avsevärt, inklusive:

• Kraftiga och långvariga menstruationsblödningar som kan kräva 8–9 tamponger per dag under de värsta dagarna
• Järnbristanemi och tillhörande trötthet
• Bäckentryck och magsvullnad
• Menstruell och icke-menstruell smärta
• Kompressionssymtom som påverkar tarmfunktion (förstoppning), blåsfunktion (hög urinfrekvens, trängningar eller kvarhållning) och sexuell funktion (smärtsamt samlag)

Diagnostiska förseningar är ett stort problem, där en tredjedel av patienterna väntar cirka 5 år på diagnos, och vissa mer än 8 år. Dessa förseningar påverkar fertilitet, livskvalitet och ekonomisk stabilitet negativt. I en kvalitativ studie rapporterade 95 % av symtomatiska patienter psykologiska effekter som depression, oro, ilska och kroppsuppfattningsproblem.

Forskningen belyser betydande rasrelaterade skillnader. Svarta patienter får tidigare debut av fibromer, högre kumulativ risk för symtom, större sjukdomsbörda och allvarligare sjukdomsbild jämfört med vita patienter. Svarta patienter genomgår också oftare kirurgisk hysterektomi och myomektomi, samtidigt som de uttrycker starkare önskemål om icke-invasiva behandlingar för att undvika hysterektomi.

Diagnostik och utredningsmetoder

Bäckenultraljud är den mest kostnadseffektiva initiala bildgivningsmetoden för att diagnostisera fibromer, eftersom den ger information om storlek, läge och antal fibromer samt utesluter andra bäckenmassor. Ultraljud rekommenderas särskilt för utredning av onormal livmoderblödning, kännbara bäckenmassor och volymrelaterade symtom som bäckentryck och svullnad.

Ultraljud har dock begränsningar när livmodervolymen överstiger 375 ml eller när fler än fyra fibromer finns. I dessa fall ger magnetkameraundersökning (MR) bättre visualisering och är särskilt användbar när livmodersarkom misstänks (även om denna cancer är relativt ovanlig, förekommer hos ungefär 1 av 770 till 10 000 patienter med onormal blödning) eller när alternativ till hysterektomi planeras.

International Federation of Gynecology and Obstetrics har utvecklat ett klassificeringssystem (typer 0–8) som hjälper kliniker att bättre beskriva fibromläge i förhållande till livmoderhålan och yttre ytan. Detta system möjliggör tydligare kommunikation och mer skräddarsydd behandlingsplanering, där lägre siffror indikerar fibromer närmare endometriet.

Medicinska behandlingsalternativ

För patienter som söker alternativ till kirurgi finns flera medicinska behandlingar. P-piller är vanligtvis förstahandsbehandling för fibromrelaterad kraftig blödning, även om bevisen för deras effektivitet anses vara av låg kvalitet.

Andra alternativ inkluderar:

• Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som tas under menstruation
• Tranexamsyra som tas under menstruationsperioder
• Gonadotropin-frisättande hormon (GnRH) agonister i depåform för korttidsanvändning

Den största framgången inom medicinsk terapi kommer från oral GnRH-antagonistkombinationer, som kombinerar:

1. En oral GnRH-antagonist (elagolix eller relugolix) som snabbt hämmar äggstockssteroidproduktion
2. Estradiol och gestagen i doser som ger systemiska nivåer motsvarande den tidiga follikelfasen

Kliniska prövningar visar att dessa kombinationer effektivt minskar kraftig menstruationsblödning med 50–75 %, smärta med 40–50 % och förbättrar volymrelaterade symtom med måttlig livmodervolymreduktion (cirka 10 %). Biverkningar är relativt låga, med hettablossningar, huvudvärk och illamående hos mindre än 20 % av patienterna.

Dessa läkemedel är för närvarande godkända för 24 månaders användning i USA och för obegränsad tid i Europeiska unionen. De ger dock inte preventivmedelseffekt, vilket är en begränsning för långtidsanvändning hos många patienter.

Kirurgiska och interventionella alternativ

Flera ingrepp kan minska blödning, reducera fibromstorlek och förbättra livskvalitet utan hysterektomi. Det lämpliga tillvägagångssättet beror i hög grad på fibromstorlek och läge.

Transcervikala metoder (genom livmodermunnen) fungerar bra för mindre fibromer klassificerade som typer 1–4 (submukösa till intramurala lägen). Dessa inkluderar:

• Hysteroskopisk myomektomi: Använder en liten endoskop för att ta bort fibromer under direkt visualisering
• Transcervikal radiofrekvensablation: Använder riktad energi guidad av intrauterin ultraljud för att orsaka koagulationsnekros

Abdominella metoder behövs för större fibromer eller de klassificerade som typer 5–7 (subserösa lägen). Dessa inkluderar:

• Uterinartär embolisering: Ett minimalt invasivt ingrepp som använder kateterisering för att frisätta emboliska partiklar i livmoderartärer, vilket orsakar ischemisk infarkt av fibromer
• MR-guidad fokuserad ultraljudsablation: Icke-invasivt ingrepp som använder ultraljudsenergi riktad mot fibromer med MR-vägledning
• Laparoskopisk radiofrekvensablation: Utfört genom små bukincisioner med ultraljudsvägledning
• Myomektomi: Kirurgisk borttagning av fibromer genom incisioner i livmoderväggen

Forskning visar att uteri