Neuroprotektion vid glaukom: Ny diagnostisk metod för apoptoserande näthinnenceller

Hoppa till avsnitt

• Neuroprotektion i glaukombehandling
• Kliniska studier av Brimonidin
• Godkännandestatus för neuroprotektiva läkemedel
• Förbättring av kliniska glaukomstudier
• DARC – ny diagnostisk markör för glaukom
• Framtiden för glaukombehandling

Neuroprotektion i glaukombehandling

Modern glaukomterapi fokuserar alltmer på att bekämpa neurodegenerationen i näthinnans nervceller, som är en central sjukdomsmekanism. Målet är att skydda dessa celler från att dö, vilket är den slutliga orsaken till synförlust hos patienter. Enligt Dr. Francesca Cordeiro, MD, innebär detta ett paradigmskifte – från att enbart sänka ögontrycket till att direkt angripa de cellulära skademekanismerna.

Kliniska studier av Brimonidin

En omfattande randomiserad klinisk studie har undersökt den neuroprotektiva potentialen hos läkemedlet Brimonidin (Alphagan). Studien, som leddes av kliniker i Chicago, jämförde Brimonidin (en alfaagonist) med betablockaren Timolol. Resultaten visade signifikant mindre synfältsförsämring i de ögon som behandlades med Brimonidin. Enligt Dr. Cordeiro har dock studiens design och den höga bortfallet bland patienter väckt frågor om huruvida resultaten verkligen bevisar neuroprotektiv effekt.

Godkännandestatus för neuroprotektiva läkemedel

Trots lovande forskningsresultat finns det för närvarande inget läkemedel som är godkänt specifikt för neuroprotektion vid glaukom. Som Dr. Cordeiro påpekar skulle den patientgrupp som har mest att vinna vara de som fortsätter att förlora synen trots standardbehandling. Många av dessa patienter tar redan Brimonidin för tryckreglering, vilket försvårar bedömningen av neuroprotektiv effekt. Detta visar på ett stort obotat behov inom glaukomvården.

Förbättring av kliniska glaukomstudier

Möjligheterna att genomföra effektiva kliniska studier av neuroprotektion vid glaukom har förbättrats avsevärt. Dr. Cordeiro förklarar att avancerade verktyg som optisk koherenstomografi (OCT) och förfinade synfältsundersökningar nu gör det möjligt att mäta synförsämringens hastighet med större precision. Dessa metoder ger objektiva data om sjukdomsprogression och är avgörande för att utvärdera nya behandlingars effekt.

DARC – ny diagnostisk markör för glaukom

En banbrytande ny diagnostisk metod är Detection of Apoptosing Retinal Cells (DARC). Dr. Cordeiro beskriver DARC som en teknik som använder OCT för att identifierar apoptos – programmerad celldöd – i näthinnans ganglieceller. En klinisk studie av DARC, utförd på hennes avdelning, har avslutat fas I, där säkerhet och tolerability utvärderades. Målet är att avgöra om DARC kan skilja mellan aktiv och stabil glaukom, samt särskilja glaukompatienter från friska individer.

Framtiden för glaukombehandling

Introduktionen av nya biomarkörer som DARC har potential att revolutionera glaukombehandlingen. Som Dr. Cordeiro framhåller skulle denna teknik kunna göra det möjligt för kliniker att identifiera patienter med aktiv, progressiv sjukdom – de som är idealiska kandidater för neuroprotektiv terapi. Detta innebär ett steg mot mer individualiserad vård, där rätt patient får rätt behandling vid rätt tidpunkt, med målet att bevara synen effektivare än någonsin.

Fullständig transkription

Modern glaukomterapi riktar in sig på neurodegeneration i näthinnans nervceller. En ny diagnostisk metod, Detection of Apoptosing Retinal Cells (DARC), använder optisk koherenstomografi (OCT) för att identifiera döende nervceller i ögat. DARC kan underlätta utvärderingen av neuroprotektiva läkemedelskandidater.

Dr. Francesca Cordeiro, MD: En klinisk studie av Brimonidin (Alphagan) för neuroprotektion vid glaukom var väl genomförd – randomiserad och omfattande. Studien koordinerades från USA och drevs av kliniker i Chicago. Brimonidin är en alfaagonist som länge använts för att sänka ögontrycket, men man fann att det även verkar ha neuroprotektiva effekter vid glaukom.

Studien jämförde Brimonidin med betablockaren Timolol och visade mindre synfältsförsämring i de ögon som behandlades med Brimonidin. Resultatet var tydligt, men studiens design och det höga patientbortfallet har ifrågasatts. Det råder fortfarande osäkerhet om huruvida resultaten ger tillräckligt stöd för att ändra rutinbehandling av glaukom.

De patienter som troligen skulle ha mest nytta av neuroprotektion är de som fortsätter att förlora synen trots befintlig behandling. Många av dessa patienter tar redan Brimonidin, men det finns för närvarande inget godkänt neuroprotektivt läkemedel för glaukom. Förhoppningsvis kommer detta att förändras.

Vår förmåga att genomföra kliniska studier vid denna komplexa ögonsjukdom har förbättrats. Vi har tillgång till avancerade metoder som OCT och förfinade synfältsundersökningar, vilket gör det möjligt att noggrant mäta sjukdomsprogression och utvärdera behandlingseffekt. Dessutom utvecklas nya biomarkörer.

En mycket intressant ny markör fokuserar på apoptos i näthinnans ganglieceller. Vi hoppas att denna diagnostiska metod, som kallas Detection of Apoptosing Retinal Cells (DARC), ska kunna användas för att bedöma sjukdomsaktivitet vid glaukom.

En klinisk studie av DARC genomfördes på vår avdelning förra året. Fas I är avslutad och fas II påbörjas. Studien kommer att utvärdera metodens säkerhet och tolerability.

Dr. Anton Titov, MD: Kan man med DARC skilja mellan aktiv och stabil glaukom? Eller mellan glaukompatienter och friska?

Dr. Francesca Cordeiro, MD: Jag kan tyvärr inte dela med mig av studieresultaten ännu, eftersom den vetenskapliga artikeln inte publicerats.

Du har tagit upp glaukom och neurodegeneration – en central aspekt av denna sjukdom.