Dr. Ehud Grossman, en ledande expert på hypertonibehandling, förklarar utvecklingen av terapier mot högt blodtryck. Han beskriver övergången från äldre kombinationer av betablockare och diuretika till moderna behandlingsregimer med ACE-hämmare och kalciumkanalblockerare. Dr. Grossman diskuterar också optimala läkemedelskombinationer för att nå blodtrycksmål och förebygga hjärtinfarkter och strokes. Dessutom tar han upp aktuella kontroverser inom behandlingen, såsom val av blodtrycksmål och användningen av specifika diuretika som indapamid.
Optimal hypertonibehandling: Moderna läkemedelskombinationer och behandlingsval
Hoppa till avsnitt
- Grunderna för modern hypertonibehandling
- Bästa läkemedelskombinationer för blodtryckskontroll
- Diuretikans roll i hypertonibehandling
- Betablockadorer i modern hypertonivård
- Aktuella kontroverser inom hypertoniterapi
- Fullständig transkription
Grunderna för modern hypertonibehandling
Hypertonibehandling kräver komplexa farmakologiska beslut. Dr. Ehud Grossman, MD, förklarar att terapin ofta innebär kombinationer av flera läkemedel. Utbudet av antihypertensiva läkemedel har utvecklats avsevärt jämfört med äldre hörnstensbehandlingar.
Dr. Grossman påpekar att det som en gång ansågs vara ”nya läkemedel” numera är etablerade behandlingar. Den stora förändringen var att man började avvika från betablockadorer och diuretika som förstahandsalternativ. Modern hypertonibehandling prioriterar nu andra läkemedelsklasser för bättre resultat.
Bästa läkemedelskombinationer för blodtryckskontroll
Den optimala kombinationen för hypertonibehandling består av ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare tillsammans med kalciumantagonister. Dr. Ehud Grossman, MD, betonar att detta schema ger den bästa blodtryckskontrollen. Kombinationen uppnår effektivt målblodtrycksnivåer och skyddar samtidigt målorganen.
Dr. Anton Titov, MD, och Dr. Grossman diskuterar hur detta tillvägagångssätt minskar risken för kardiovaskulära händelser som hjärtinfarkt och stroke. Fixa doskombinationer av dessa läkemedel utgör nuvarande bästa praxis inom hypertonibehandling. Denna strategi är en hörnsten i modern antihypertensiv terapi.
Diuretikans roll i hypertonibehandling
Diuretika används som tredje läkemedel när den inledande kombinationsbehandlingen inte räcker till. Dr. Ehud Grossman, MD, rekommenderar specifikt indapamid framför hydroklortiazid baserat på kliniska data. Studier visar att indapamid ger bättre blodtryckskontroll, särskilt hos äldre patienter.
Dr. Ehud Grossman, MD, noterar att även om de flesta positiva diuretikastudier gjorts med klortalidon, har hydroklortiazid visat brister i vissa försök. Företrädet för indapamid grundas på dess beprövade effektivitet för att nå blodtrycksmålen. Detta val av diuretikum är en viktig nyans i moderna hypertonibehandlingsprotokoll.
Betablockadorer i modern hypertonivård
Betablockadorer har minskat i popularitet som förstahandsbehandling vid hypertoni. Dr. Ehud Grossman, MD, förklarar att dessa läkemedel ger sämre kardiovaskulärt skydd jämfört med nyare alternativ. Anledningen till denna minskade effektivitet, särskilt hos äldre, är fortfarande inte helt klarlagd.
Dr. Grossman framhåller att betablockadorer nu främst används vid specifika indikationer snarare än som generell hypertonibehandling. Det gäller till exempel vård efter hjärtinfarkt och behandling av takyarytmi. Läkemedlet medför fler potentiella biverkningar och ger mindre nytta för äldre hypertonipatienter, vilket gör det olämpligt för rutinanvändning.
Aktuella kontroverser inom hypertoniterapi
Flera viktiga kontroverser kvarstår inom hypertonibehandling trots framsteg i terapin. Dr. Ehud Grossman, MD, pekar på blodtrycksmålen som den främsta pågående debatten. Konflikten mellan 130/80 mmHg och 140/90 mmHg som mål är fortfarande olöst i vissa kliniska kretsar.
Ytterligare kontroverser handlar om det optimala förstahandsvalet av läkemedel och omfattningen av utredning för sekundära hypertoniorsaker. Dr. Anton Titov, MD, och Dr. Grossman diskuterar också om genetisk konsultation bör ingå i hypertoniutredningar. Även om dessa kontroverser har minskat, påverkar de fortfarande kliniskt beslutsfattande i komplexa fall.
Fullständig transkription
Dr. Ehud Grossman, MD: När det gäller farmakologisk behandling av hypertoni är terapin ganska komplex. Den kräver ofta kombinationer av läkemedel. Det finns ett brett spektrum av ”gamla läkemedel” mot hypertoni, och sedan finns det ”nya läkemedel”, som också används i kombination.
Det finns översikter i litteraturen, och du har varit medförfattare till en som diskuterar relativa fördelar och nackdelar med nya jämfört med gamla hypertoniläkemedelskombinationer.
Tyvärr har det under de senaste 5–6 åren inte kommit några nya läkemedel mot hypertoni. De ”nya läkemedlen” är nu också ”gamla läkemedel” för hypertonibehandling. Förr använde vi mer betablockadorer och diuretika. De var hörnstenarna i hypertonibehandlingen.
Sedan fick vi ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare (ARB) och kalciumantagonister (CCB). Nu vet vi att kombinationen av ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare med en kalciumantagonist är den bästa för att nå målblodtrycket, och även för att förhindra skador på målorgan och händelser som hjärtinfarkt och stroke.
Det tredje läkemedlet är diuretikum, som vi lägger till i hypertonikombinationen. Betablockatorer var förr ett av de ledande läkemedlen mot högt blodtryck. Idag är de mindre populära, och vi vet att de ger sämre skydd för det kardiovaskulära systemet. Vi vet inte exakt varför, men så är det.
Betablockadorer är mindre effektiva, särskilt hos äldre. Därför förbehåller vi dem för vissa fall eller när det finns specifik indikation—som efter hjärtinfarkt eller vid takyarytmi. Betablockadorer medför dessutom fler potentiella biverkningar hos äldre.
Ja, fler biverkningar och mindre nytta. Så hos äldre väljer vi definitivt diuretikum, ACE-hämmare och kalciumantagonister.
Bland diuretika finns det också några relativt nya läkemedel som indapamid. Ja, det är fantastiskt, eftersom de flesta positiva studier med diuretika gjordes med klortalidon. Men i praktiken använder man mest hydroklortiazid, och några studier med hydroklortiazid misslyckades, vilket innebar att hydroklortiazid var mindre fördelaktigt än kalciumantagonisten.
Det finns ett annat läkemedel i Israel, indapamid, och det finns data som visar fördelar med indapamid, särskilt hos äldre. Så idag föredrar jag att använda en fix doskombination av ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare och kalciumantagonist för att behandla hypertoni.
Om patienten inte når blodtrycksmålet med denna kombination lägger jag till diuretikum. Eftersom diuretikum inte ingår i den fixa kombinationen använder vi idag indapamid, eftersom det i flera studier har visat mycket positiv effekt på hypertoni, och trots att det liknar hydroklortiazid är det mycket bättre.
Det finns också fixa doskombinationer av ACE-hämmare med indapamid. Ja, men inte i Israel. Om man har en kombination av ACE-hämmare och indapamid, och sedan lägger till en kalciumantagonist, eller om man har en kombination av ACE-hämmare och kalciumantagonist och sedan lägger till diuretikumet indapamid.
Dr. Anton Titov, MD: Hypertonibehandling, som vi redan har diskuterat, kräver komplexa beslut, men det finns fortfarande vissa kontroverser och nyanser. Kan du berätta mer om kontroverserna inom hypertonibehandling?
Dr. Ehud Grossman, MD: Den främsta kontroversen handlar om vilket blodtrycksmål som bör gälla vid hypertonibehandling, särskilt hos äldre, vilket läkemedel som ska vara förstahandsval, och hur djupt man ska utreda patienten för sekundära orsaker till hypertoni.
Till exempel om man ska inkludera genetisk konsultation vid hypertoni, etc. Det finns kontroverser, men idag är de mindre omfattande.
Vi har fortfarande en debatt om det optimala blodtrycksmålet—ska det vara 130/80 eller 140/90? När ska man diagnostisera hypertoni? Och om man ska använda betablockatorer eller inte, om man ska börja med ACE-hämmare eller inte? Inte så många kontroverser kvar, men några finns det.