Ocrelizumab: En omfattande patientguide till behandling av multipel skleros

Innehållsförteckning

• Förstå multipel skleros och ocrelizumab
• Hur ocrelizumab verkar
• Effekt vid relapserande multipel skleros
• Effekt vid primär progressiv MS
• Långtidsresultat av behandling
• Säkerhet och biverkningar
• Praktisk behandlingsinformation
• Studiebegränsningar
• Patientrekommendationer
• Källinformation

Förstå multipel skleros och ocrelizumab

Multipel skleros (MS) är en kronisk autoimmun sjukdom som påverkar centrala nervsystemet, orsakar inflammation, skador på nervcellernas skyddande hinna (myelin) och i slutändan irreversibla nervskador. Cirka 85 % av patienterna börjar med relapserande-remitterande MS (RRMS), som kännetecknas av perioder med försämring (relapser) följda av återhämtning. De återstående 10–20 % har primär progressiv MS (PPMS), där funktionsnedsättningen förvärras kontinuerligt från sjukdomsdebut utan remissionsperioder.

Ocrelizumab (marknadsfört som Ocrevus®) är en intravenös monoklonal antikroppsbehandling godkänd för både relapserande former av MS och primär progressiv MS. Denna medicin innebär ett betydande framsteg inom MS-behandling, särskilt för PPMS där inga andra sjukdomsmodifierande terapier tidigare var godkända. Behandlingen verkar genom att rikta in sig på specifika immunceller, så kallade B-celler, som forskningen visat spelar en avgörande roll för MS-progressionen.

Hur ocrelizumab verkar

Ocrelizumab binder selektivt till CD20-positiva B-celler och minskar deras antal genom flera mekanismer, inklusive antikroppsberoende cellulär cytotoxicitet, komplementberoende cytotoxicitet och apoptos (programmerad celldöd). Denna riktade metod bevarar kroppens förmåga att återbilda B-celler senare och sparar befintlig immunitet, samtidigt som den effektivt dämpar det immunsvar som driver MS-progressionen.

Medicinen minskar CD19-positiva B-celler (en markör för CD20-positiva B-celler) till mycket låga nivåer inom 14 dagar efter infusion, och denna minskning upprätthålls under hela behandlingen hos 96 % av patienterna. Efter avslutad behandling tar det i genomsnitt 72 veckor (varierar från 27–175 veckor) för B-cellerna att återgå till normala nivåer. Behandlingen minskar också signifikant antalet B-celler i ryggmärgsvätskan och nivåerna av neurofilament lätt kedja (en markör för nervskador) vid både relapserande och progressiva former av MS.

Ocrelizumab har en halveringstid på 26 dagar och bryts huvudsakligen ner genom kroppens naturliga processer. Ingen dosjustering behövs baserat på lever- eller njurfunktion, och inga särskilda justeringar krävs för patienter över 55 år.

Effekt vid relapserande multipel skleros

Effekten av ocrelizumab vid relapserande MS demonstrerades i två stora fas III-studier, OPERA I och OPERA II, som sammanlagt inkluderade 1 656 patienter. Dessa studier jämförde ocrelizumab med interferon β-1a under 96 veckor (cirka 2 år). Patienterna var 18–55 år gamla med Expanded Disability Status Scale (EDSS)-poäng på 0–5,5, och cirka 75 % hade inte fått någon sjukdomsmodifierande terapi under de 2 åren före screening.

Ocrelizumab visade en anmärkningsvärd effekt med en minskning av den årliga relapsfrekvensen med 46 % i OPERA I och 47 % i OPERA II jämfört med interferon β-1a. Specifikt var relapsfrekvensen 0,16 med ocrelizumab mot 0,29 med interferon i båda studierna, en högst signifikant skillnad (p < 0,001). Dessa fördelar var konsekventa över de flesta patientundergrupper oavsett ålder, kön, kroppsmassaindex, baslinjefunktionsnedsättning eller MR-fynd.

Behandlingen förbättrade också signifikant flera andra viktiga mått:

• Funktionsnedsättningsprogression: Minskad risk för bekräftad funktionsnedsättningsprogression vid 12 veckor med 40 % (9,1 % mot 13,6 % med interferon)
• Funktionsförbättring: Ökad andel patienter som visade funktionsförbättring med 33 % (20,7 % mot 15,6 %)
• MR-aktivitet: Minskade gadoliniumförstärkta lesioner med 94–95 % (0,02 mot 0,29–0,42 lesioner per skanning)
• Nya lesioner: Minskade nya eller förstorade T2-lesioner med 77–83 % (0,32–0,33 mot 1,41–1,90 lesioner)

Ytterligare studier, inklusive ENSEMBLE (behandlingsnaiva patienter), ENCORE (patienter tidigare behandlade med natalizumab), CHORDS och CASTING (patienter med suboptimal respons på tidigare terapier), visade alla konsekvent signifikanta fördelar med ocrelizumabbehandling.

Effekt vid primär progressiv MS

ORATORIO-studien utvärderade specifikt ocrelizumab hos 732 patienter med primär progressiv MS under minst 120 veckor (cirka 2,5 år). Patienterna hade EDSS-poäng på 3,0–6,5 vid screening, och 88 % hade inte använt någon sjukdomsmodifierande terapi under de föregående 2 åren.

Ocrelizumab visade signifikanta fördelar genom att bromsa sjukdomsprogressionen vid PPMS, med en minskad risk för 12-veckors bekräftad funktionsnedsättningsprogression med 24 % jämfört med placebo (hazardkvot 0,76; 95 % KI 0,59–0,98; p = 0,03). Behandlingen visade också större effekt i vissa undergrupper, särskilt patienter med gadoliniumförstärkta lesioner vid baslinje (35 % riskminskning) och de som var 45 år eller yngre (36 % riskminskning).

Ytterligare fördelar inkluderade:

• Gånghastighet: 29 % minskad försämring i timed 25-foot walk-test
• Funktion i övre extremitet: 44–45 % minskad risk för progression i 9-hole peg-test
• MR-mått: Signifikanta minskningar i hjärnvolymsförlust (33,8 % minskning) och T2-lesionsvolym (3,4 % mot 7,4 % ökning med placebo)

Långtidsresultat av behandling

Långtidsförlängningsstudier har visat att fördelarna med ocrelizumab upprätthålls under förlängda behandlingsperioder. Efter de initiala 2-åriga OPERA-studierna slutförde 89 % av patienterna som fortsatte med ocrelizumab och 88 % av patienterna som bytte från interferon ytterligare 3 års behandling (totalt 5 år).

Efter 5 års behandling visade patienter som fick kontinuerlig ocrelizumab nära fullständig undertryckning av MR-sjukdomsaktivitet med gadoliniumförstärkta lesionsfrekvenser på 0,006 per år (jämfört med 0,017 vid år 2) och nya/förstorade T2-lesionsfrekvenser på 0,031 per år (jämfört med 0,063 vid år 2). Patienter kontinuerligt behandlade med ocrelizumab hade också signifikant mindre hjärnatrofi än de som bytte från interferon.

Efter totalt 7,5 års uppföljning (5,5 år i förlängningsperioden) förblev den årliga relapsfrekvensen mycket låg på 0,03 hos både kontinuerliga ocrelizumabpatienter och de som bytte från interferon. Patienter som fick kontinuerlig ocrelizumab hade 23 % lägre risk för funktionsnedsättningsprogression och 35 % lägre risk för att behöva gånghjälpmedel jämfört med de som bytte från interferon.

Säkerhet och biverkningar

Ocrelizumab är generellt väl tolererad med en säkerhetsprofil som är konsekvent i både kliniska prövningar och verklig praxis. De vanligaste biverkningarna inkluderar:

• Infusionsrelaterade reaktioner: Förekommer hos 34–40 % av patienterna under första infusionen, minskar till 20–25 % vid efterföljande infusioner och är oftast milda till måttliga
• Infektioner: Främst övre luftvägsinfektioner och urinvägsinfektioner, vanligtvis milda till måttliga
• Andra effekter: Inklusive hosta, trötthet och hudproblem

Allvarliga infektioner förekom hos 1,3–5,5 % av ocrelizumabpatienter jämfört med 0,8–2,9 % med jämförande behandlingar. Ingen ökad risk för cancer observerades jämfört med interferon- eller placebogrupper. Regelbunden övervakning rekommenderas på grund av behandlingens immunsuppressiva effekter.

Praktisk behandlingsinformation

Ocrelizumab ges som intravenös infusion var sjätte månad, vilket ger en bekväm dosering jämfört med många andra MS-behandlingar. Initialdosen ges som två 300 mg infusioner med 14 dagars mellanrum, följt av enstaka 600 mg infusioner var 24:e vecka. Infusionstiden är cirka 2 timmar för 600 mg-dosen efter initial infusion.

Viktiga överväganden för patienter inkluderar:

1. Vaccinationer: Icke-levande vacciner bör ges minst 2–4 veckor före behandlingsstart när möjligt
2. Levande vacciner: Rekommenderas inte under behandling eller tills B-celler har återhämtats efter avbrott
3. Graviditet: Spädbarn födda av mödrar behandlade med ocrelizumab bör inte få levande vacciner förrän B-cellåterhämtning inträffar
4. Andra läkemedel: Samtidig användning med andra immunsuppressiva terapier rekommenderas generellt inte

Innan behandlingsstart bör patienter genomgå lämplig screening för hepatit B och andra infektioner, samt slutföra nödvändiga vaccinationer.

Studiebegränsningar

Även om den kliniska prövningsdata för ocrelizumab är omfattande och övertygande, bör flera begränsningar beaktas. OPERA-studierna jämförde ocrelizumab med interferon β-1a snarare än placebo, vilket, även etiskt lämpligt, gör direkt jämförelse med andra nyare behandlingar mer utmanande. ORATORIO-studien i PPMS var inte dimensionerad för att upptäcka skillnader i alla patientundergrupper, vilket begränsar vissa undergruppsanalyser.

Dessutom, medan långtidsförlängningsdata finns tillgänglig för upp till 7,5 år, kommer ännu längre säkerhets- och effektdata vara viktiga eftersom patienter kan förbli på behandling i decennier. Verklig evidens, som hittills stämmer väl överens med kliniska prövningsresultat, fortsätter att samlas in och kommer att ge ytterligare insikter i medicinens prestanda i olika patientpopulationer.

Patientrekommendationer

Baserat på den omfattande kliniska evidensen är ocrelizumab ett viktigt behandlingsalternativ för både relapserande och primär progressiv multipel skleros. För patienter med relapserande former av MS ger ocrelizumab hög effekt med bekväm sexmånadersdosering. För dem med primär progressiv MS erbjuder den den första godkända sjukdomsmodifierande terapin som meningsfullt kan bromsa funktionsnedsättningsprogressionen.

Patienter som överväger ocrelizumab bör:

• Diskutera sin fullständiga medicinska historia med sin neurolog, inklusive eventuell historia av infektioner eller cancer
• Slutföra alla rekommenderade vaccinationer före behandlingsstart när möjligt
• Förstå infusionsprocessen och potentiella biverkningar
• Åta sig regelbunden övervakning och uppföljningsbesök
• Rapportera tecken på infektion snarast till sin vårdgivare

Bekvämligheten med sexmånadersdosering, kombinerat med stark effektdata och en generellt hanterbar säkerhetsprofil, gör ocrelizumab till ett värdefullt behandlingsalternativ som många patienter framgångsrikt kan inkorporera i sin långsiktiga MS-behandlingsplan.

Källinformation

Originalartikelns titel: Ocrelizumab: En översikt vid multipel skleros
Författare: Yvette N. Lamb
Publicering: Drugs (2022) 82:323–334
DOI: https://doi.org/10.1007/s40265-022-01672-9
Accepterad: 12 januari 2022 / Publicerad online: 22 februari 2022

Denna patientvänliga artikel bygger på peer-granskad forskning och syftar till att korrekt återge de ursprungliga vetenskapliga resultaten samtidigt som den gör dem tillgängliga för utbildade patienter. Informationen som tillhandahålls bör diskuteras med sjukvårdspersonal vid behandlingsbeslut.