Dr. Torbjörn Holm, en ledande expert på rektalcancerkirurgi, förklarar hur man väger beslutet om permanent kolostomi mot risken för nedsatt anorektal funktion efter multimodal behandling. Han betonar att patientinformation är avgörande, eftersom vissa patienter kan föredra en stomi framför att leva med de försvagande symtomen av lågt anteriort resectionssyndrom (LARS).
More from Diagnostic Detectives Network
Rektalcancerkirurgi: Kolostomi kontra bevarande av anorektal funktion
Hoppa till avsnitt
- Behandlingsmål: Bot är det primära målet
- Effekten av multimodal behandling på funktionen
- Förståelse för låg anteriort resektionssyndrom (LARS)
- Patientens val: Stoma kontra nedsatt funktion
- Skräddarsydd behandling för den enskilda patienten
- Den avgörande rollen av informerat samtycke
Behandlingsmål: Bot är det primära målet
Dr. Torbjorn Holm, MD, betonar att det primära målet vid behandling av rektalcancer alltid är att bota patienten. Detta grundläggande mål styr alla beslut kring kirurgi, strålbehandling och cytostatika. Dr. Holm förtydligar att om en kirurg bedömer att en god total mesorektalexcision (TME) kan utföras utan stödbehandlingar, bör detta alternativ väljas för att minska postoperativ morbiditet och biverkningar.
Men när strålbehandling och cytostatika behövs för att öka botchanserna, måste de användas. Detta skapar en viktig diskussion med patienten om avvägningar, särskilt när det gäller långsiktig tarmfunktion.
Effekten av multimodal behandling på funktionen
Kombinationen av radikal kirurgi, strålbehandling och cytostatika påverkar den anorektala funktionen avsevärt. Dr. Torbjorn Holm, MD, poängterar att ingen patient som genomgår denna fullständiga multimodalbehandling behåller en god anorektal funktion. Den omfattande terapin skadar nerver och vävnader, vilket leder till oundviklig funktionsnedsättning.
Detta dåliga funktionsutfall är en välkänd konsekvens. Dr. Holm framhåller att det är avgörande att undvika onödig strålbehandling och cytostatika, och endast använda dem när den onkologiska nyttan för patienten är tydlig.
Förståelse för låg anteriort resektionssyndrom (LARS)
Låg anteriort resektionssyndrom (LARS) är en vanlig följd av rektalcancerkirurgi med anastomos. Syndromet innefattar ett spektrum av svåra symtom som fekal inkontinens, presskänsla, klustrade tarmrörelser och tömningssvårigheter. En dansk klinisk studie utvecklade LARS-poängsystemet för att objektivt mäta denna funktionsförlust.
Dr. Torbjorn Holm, MD, refererar till denna studie och bekräftar att majoriteten av patienterna får låga poäng, vilket indikerar en betydande försämring av livskvaliteten. Symtomen kan vara så allvarliga att de påverkar patientens vardag och sociala liv.
Patientens val: Stoma kontra nedsatt funktion
Inför att leva med LARS väljer vissa patienter aktivt en permanent kolostomi. Dr. Holm noterar att i Sverige föredrar många patienter ett stoma eftersom det ger förutsägbarhet och kontroll, vilket kan vara lättare att hantera än LARS oförutsägbara och påfrestande natur.
Detta val markerar ett paradigmskifte: en permanent kolostomi betraktas inte längre som ett nödlösning. För vissa är det ett föredraget alternativ till den ständiga oro och påverkan som dålig naturlig tarmfunktion medför efter cancerbehandling.
Skräddarsydd behandling för den enskilda patienten
Dr. Torbjorn Holm, MD, betonar att behandlingen måste anpassas noggrant för varje patient med rektalcancer. Beslutet att använda eller undvika strålbehandling och cytostatika är en avvägning mellan att maximera botchansen och minimera långsiktig funktionsnedsättning.
Denna patientcentrerade ansats kräver noggrann preoperativ bedömning och diskussion i ett multidisciplinärt team. Kirurgens skicklighet i att utföra en precist TME-operation är avgörande, eftersom en framgångsrik operation ibland kan undvika behovet av ytterligare behandlingar som påverkar funktionen.
Den avgörande rollen av informerat samtycke
Hela processen bygger på grundlig och ärlig information till patienten. Dr. Holm betonar att det är ytterst viktigt att informera patienter om den höga risken att utveckla LARS om de genomgår låg anastomos efter multimodal behandling. Patienter måste förstå de realistiska utfallen för både anorektal funktion och möjligheten att behöva ett permanent stoma.
Denna informerade samtyckesprocess möjliggör för patienter att delta aktivt i sina vårdbeslut. Som Dr. Anton Titov, MD, diskuterar med Dr. Torbjorn Holm, MD, ger denna kunskap patienterna förberedelse för livet efter rektalcancerbehandling, oavsett om det innebär att hantera ett stoma eller utmaningarna med LARS.
Fullständig transkript
Dr. Anton Titov, MD: När är kolostomi ett bättre alternativ efter rektalcancerkirurgi? När kan permanent kolostomi undvikas? Hur är kvaliteten på den anorektala funktionen efter radikal kirurgi för rektalcancer? Vad är LARS (låg anteriort resektionssyndrom)? Vilka är alternativen till kolostomi för rektalcancer? Permanent kolostomi eller inte? Anorektal funktion efter rektalcancerkirurgi.
Att bevara anorektal funktion hos kolorektalcancerpatienter efter kirurgi är mycket viktigt. Ett stoma behövs inte alltid. Anorektal funktion eller behovet av ett stoma är en betydande faktor för livskvaliteten hos kolorektalcancerpatienter.
Den kirurgiska operationen för kolorektalcancer påverkar den anorektala funktionen. Vilken typ av kirurgi en rektalcancerpatient genomgår påverkar anorektal funktion eller behovet av kolostomi. Dessutom påverkar strålbehandlingens biverkningar och potentiella komplikationer den anorektala funktionen eller kravet på stoma.
Dr. Anton Titov, MD: Hur väljer du behandling för rektalcancerpatienter med målet att bevara anorektal funktion? När krävs kolostomi vid rektalcancer?
Dr. Torbjorn Holm, MD: Behovet av kolostomi efter rektalcancerbehandling är en mycket bra fråga. Det är en svår fråga eftersom det primära målet är att bota patienten. Det är det främsta målet.
Ibland behöver man ge strålbehandling och cytostatika till rektalcancerpatienter för att öka botchanserna. Om man bedömer att strålbehandling eller cytostatika inte behövs, och att en god total mesorektalexcision (TME) kan utföras utan dessa, bör man välja det för att minska postoperativ morbiditet.
Man minskar komplikationsfrekvensen och biverkningarna av multimodal behandling. Men om strålbehandling och cytostatika behövs, måste de användas. Då måste patienten informeras om detta.
En kombination av TME-kirurgi med låg anteriort resektion och anastomos, tillsammans med strålbehandling och cytostatika, leder till dålig anorektal funktion. Det kan kräva ett permanent stoma.
Det finns inga patienter som genomgått TME-kirurgi, cytostatika och strålbehandling som har behållit god anorektal funktion. Alla patienter får någon form av funktionsnedsättning. Detta har studerats noggrant.
Dr. Anton Titov, MD: Nyligen publicerades en klinisk studie om anorektal funktion efter kolorektalkirurgi från Danmark. De utvecklade LARS-systemet (låg anteriort resektionssyndrom). De skapade ett poängsystem för att mäta kvaliteten på den anorektala funktionen efter multimodal behandling.
När man poängsätter anorektal funktion efter behandling blir det tydligt att majoriteten av patienterna har relativt dålig funktion.
Dr. Torbjorn Holm, MD: Å andra sidan är det mycket svårt att behålla god anorektal funktion utan kolostomi efter omfattande rektalcancerbehandling. Omfattande terapi inkluderar kirurgi, strålbehandling och cytostatika. Därför är det så viktigt att informera patienten.
Man informerar patienten om risken för dålig anorektal funktion efter behandling. Vissa patienter föredrar faktiskt att få en permanent kolostomi. Stoma är i många fall lättare att hantera än LARS.
Utan stoma måste patienten ofta gå på toaletten. De måste alltid vara medvetna om var toaletterna finns. Efter rektalcancerbehandling utan stoma kanske de inte kan gå på teater eller middag eftersom de plötsligt kan behöva gå på toaletten snabbt.
När kirurgen informerar om denna situation, föredrar vissa patienter, åtminstone i Sverige, att ha ett permanent stoma. Det är bättre att ha en permanent kolostomi än att ha dålig anorektal funktion.
Så det är extremt viktigt att skräddarsy behandlingen för den enskilda patienten. Använd inte cytostatika och strålbehandling om det inte behövs. Tyvärr kommer de flesta patienter med rektalcancer att behöva både kirurgi, strålbehandling och cytostatika.
Anorektal funktion efter sådan multimodal behandling kommer inte att vara perfekt. Så är det. Ibland är det bättre med permanent kolostomi. Det är inte bra att ha dålig anorektal funktion efter behandling. Men information till patienten om alternativen med eller utan stoma är avgörande.
Dr. Anton Titov, MD: Vilka är alternativen till kolostomi för rektalcancer? Är det bättre med permanent stoma efter rektalcancerkirurgi? Hur bra är anorektal funktion vid låg anastomos?