Surfaktanterapi för för tidigt födda barn: En livräddande behandling med goda långtidseffekter

Hoppa till avsnitt

• Curosurf – en uppfinning som förändrade för tidigt födda barns möjligheter
• Mötet med den första patienten som behandlades med surfaktant
• Den känslomässiga belöningen i att rädda liv
• Kliniska prövningar och tidiga behandlingsriktlinjer
• Familjekontakter och personliga berättelser
• Från grundforskning till klinisk framgång

Curosurf – en uppfinning som förändrade för tidigt födda barns möjligheter

Doktor Tore Curstedt, MD, var med och utvecklade den revolutionerande läkemedlen Curosurf, en naturlig surfaktantersättning som dramatiskt har förbättrat överlevnaden hos för tidigt födda barn med andningsdistresssyndrom (RDS). De första patienterna som behandlades med detta läkemedel är idag friska vuxna – en av neonatalvårdens största framgångsberättelser. Surfaktanterapi behandlar den kritiska bristen på lungsurfaktant hos för tidigt födda barn, vilket är avgörande för en fungerande andning.

Mötet med den första patienten som behandlades med surfaktant

Doktor Tore Curstedt, MD, beskriver ett djupt rörande möte med det första barnet utanför Sverige som behandlades med Curosurf. Vid en medicinsk konferens i Belfast 2005 kom en ung man fram till doktor Curstedt för att personligen tacka honom för att ha räddat hans liv med orden: ”Utan dig hade jag inte varit vid liv idag.” Mannen studerade vid universitetet vid tillfället, vilket visar på det fulla och friska liv som surfaktanterapi har möjliggjort. Mötet var ett tydligt bevis på behandlingens långsiktiga effekt.

Den känslomässiga belöningen i att rädda liv

För doktor Tore Curstedt, MD, är möten med patienter vars liv han räddat för decennier sedan den största belöningen inom medicinsk forskning. Han beskriver dessa möten som starka känslomässiga upplevelser som ger mening åt år av vetenskapligt arbete. Efter att ha återvänt från en europeisk patentceremoni i Lissabon fick doktor Curstedt ett oväntat mejl från den allra första patienten som behandlades med surfaktant 1983 – nu IT-professionell och i god hälsa. De bestämde sig för att träffas med patientens föräldrar i augusti för att samtala om den för tidiga födelsen, vilket skapade en meningsfull avslutning för den banbrytande läkaren.

Kliniska prövningar och tidiga behandlingsriktlinjer

Under de inledande kliniska prövningarna var Curosurf-behandling förbehållen de allra mest kritiskt sjuka för tidigt födda barnen. Doktor Tore Curstedt, MD, förklarar att man endast fick behandla barn med mycket låg födelsevikt, mellan 700–900 gram, vanligtvis födda vid cirka 27 veckors graviditet. Dessa strikta kriterier var nödvändiga ur forskningssynpunkt, men innebar att endast de mest sköra spädbarnen fick den experimentella terapin. Framgången hos dessa extremt för tidigt födda barn banade väg för en bredare användning av surfaktantersättningsterapi på neonatalavdelningar världen över.

Doktor Anton Titov, MD, påpekar att dessa begränsningar ingick i det kliniska prövningsprotokollet för att säkerställa en korrekt vetenskaplig utvärdering. De dramatiska förbättringarna hos dessa kritiskt sjuka spädbarn gav övertygande bevis för Curosurfs effekt.

Familjekontakter och personliga berättelser

Surfaktanterapins inverkan sträcker sig bortom patienterna till deras hela familjer, vilket doktor Tore Curstedt, MD, upplevde genom en personlig kontakt. Han fick ett brev från en kusin som tackade honom för att han fanns – hennes sjunde barnbarn, fött vid 28 veckor och vägande cirka 800 gram, hade överlevt tack vare Curosurf. Kusinen var omedveten om doktor Curstedts specifika forskningsinriktning och visste bara att han arbetade på Karolinska institutet. Denna oväntade familjekontakt belyste hur surfaktanterapi har berört liv till och med inom doktor Curstedts egen familj. Idag är barnbarnet en tvåårig, lekfull och lycklig flicka som inte hade överlevt utan denna medicinska framgång.

Från grundforskning till klinisk framgång

Utvecklingen av Curosurf är ett exempel på hur grundforskning framgångsrikt kan omsättas i klinisk praktik och rädda liv. Doktor Tore Curstedt, MD, betonar att att se denna transformation är det viktigaste med hans arbete. Resan från laboratoriet till behandling av patienter med livshotande andningsdistress visar värdet av satsningar på medicinsk forskning. Doktor Anton Titov, MD, noterar att detta illustrerar hur grundvetenskap kan förändra klinisk praxis och patientutfall.

Doktor Tore Curstedt, MD:s möten med friska vuxna som annars skulle ha dött utan surfaktanterapi ger en slutgiltig bekräftelse på hans livsverk. Dessa möten påminner om den djupa mänskliga betydelsen av medicinsk innovation och det varaktiga arvet av forskning som börjar i labbet men slutar med att rädda liv på neonatalavdelningar.

Fullständig transkript

Doktor Anton Titov, MD: De första patienterna som fick det läkemedel du medverkade till att utveckla, Curosurf, räddades när de föddes för tidigt. Idag är de friska vuxna. Doktor Tore Curstedt, jag vet att några av dem skriver till dig och kommer på besök. Hur känns det att rädda någons liv och sedan träffa dem år senare, även om ni inte mötts förut?

Doktor Tore Curstedt, MD: Det är en verklig belöning. Att ha räddat någons liv och sedan få möta dem igen – det är det viktigaste.

Jag minns ett möte i Belfast 2005, ett surfaktantmöte, där jag träffade det första barnet behandlat utanför Sverige. Han kom fram och tackade oss för sitt liv. ”Utan er hade jag inte varit vid liv,” sa han. Då studerade han vid universitetet.

Det är en känsla som är svår att beskriva.

I somras, efter att jag varit i Lissabon för en europeisk patentutmärkelse, dök det upp något i tidningarna. Sedan fick jag ett mejl till min sjukhusadress: ”Jag var den första.” Jag förstod inte. Tänkte att det kanske var skräppost?

När jag läste det stod det: ”Jag var den första som fick er surfaktant 1983. Idag jobbar jag med IT och mår bra.” Jag svarade, och vi bestämde att träffas i augusti. Jag ska möta honom och hans föräldrar för att prata om hans för tidiga födelse. Han föddes i vecka 27 och vägde under 800 gram.

Doktor Anton Titov, MD: En liknande historia som det allra första barnet du behandlade.

Doktor Tore Curstedt, MD: Ja. De första barnen var mycket sjuka. De hade mycket låg vikt, kanske 700 till 900 gram. Vi fick inte behandla större eller mer mogna barn.

Doktor Anton Titov, MD: På grund av de kliniska prövningarna.

Doktor Tore Curstedt, MD: Just det. Under prövningarna fick vi bara behandla de allra sjukaste barnen. Det kommer bli mycket intressant att träffa honom och hans föräldrar. Hans föräldrar vill också komma och prata om vad som hände under de där dagarna 1983.

Det finns också en annan berättelse. När jag kom hem från Lissabon i juni låg det ett brev i brevlådan. ”Kära kusin Tore,” stod det, från en kusin till mig. ”Tack för att du finns. Mitt sjunde barnbarn föddes för två år sedan, i vecka 28, och vägde cirka 800 gram. Hon överlevde tack vare dig.”

Idag är hon en tvåårig, glad och lekfull flicka. Min kusin hade ingen aning om att jag jobbade med surfaktant. Hon visste att jag var på Karolinska, men inte mer. Hon skrev: ”Utan dig hade mitt barnbarn inte varit vid liv.” Det visar hur viktigt det är att se resultatet av forskningen – att den räddar barns liv.

Doktor Anton Titov, MD: Det här är hur grundforskning blir till klinisk praktik och räddar specifika liv – och du har sett det hända.

Doktor Tore Curstedt, MD: Ja, det har jag. Och det är det viktigaste.