Fyraårig ofatumumabbehandling visar starka resultat för patienter med relapserande multipel skleros

Innehållsförteckning

• Introduktion: Förstå denna långtidsstudie av MS-behandling
• Studiedesign och patientgrupper
• Nyckelresultat: Hur väl ofatumumab fungerade under 4 år
• Säkerhetsresultat: Förstå biverkningar av behandlingen
• Vad dessa resultat betyder för MS-patienter
• Studiebegränsningar och överväganden
• Rekommendationer för patienter
• Källinformation

Introduktion: Förstå denna långtidsstudie av MS-behandling

Ofatumumab är en fullständigt human monoklonal antikropp som riktar sig mot specifika immunceller (B-celler) som är inblandade i multipel skleros. Läkemedlet ges som subkutan injektion med tre inledande veckovisa doser följt av månatliga underhållsdoser. Det godkändes ursprungligen baserat på två stora fas 3-studier, ASCLEPIOS I och II, som visade bättre effekt jämfört med teriflunomid under cirka 2,5 år.

Denna analys bygger vidare på dessa resultat genom att granska data från upp till fyra års behandling. Studien kombinerar information från de ursprungliga studierna med data från förlängningsstudier där patienter fortsatte med ofatumumab. Detta långsiktiga perspektiv är viktigt för MS-patienter, som ofta behöver livslång behandling, eftersom det ger insikt i både långvariga fördelar och säkerhetsprofil.

Studiedesign och patientgrupper

Studien analyserade data från 1 882 patienter med relapserande MS som deltog i ASCLEPIOS I- och II-studierna. Dessa patienter följdes i upp till fyra år via en öppen förlängningsstudie kallad ALITHIOS. Studien jämförde två huvudgrupper för att bedöma betydelsen av tidig kontra senare behandling med ofatumumab.

Den kontinuerliga ofatumumabgruppen omfattade 946 patienter som inledde behandlingen i de ursprungliga studierna och fortsatte under hela förlängningsperioden. Den ombytta gruppen bestod av 936 patienter som inledde med teriflunomid och sedan bytte till ofatumumab i förlängningsstudien. Patienternas bakgrundsfaktorer var jämförbara mellan grupperna vid studiestart, med en medelålder på 38 år, cirka 67 % kvinnor och en genomsnittlig EDSS-poäng på cirka 2,9 (måttlig funktionsnedsättning).

Forskarna mätte flera viktiga utfall, inklusive årlig relapsfrekvens, progression av funktionsnedsättning, MRI-lesionsaktivitet, blodnivåer av neurofilament lätt kedja (en markör för nervskada) och ett sammansatt mått kallat NEDA-3 (inga tecken på sjukdomsaktivitet). Säkerhetsanalysen omfattade 1 969 patienter som fått minst en dos ofatumumab under någon studiefas.

Nyckelresultat: Hur väl ofatumumab fungerade under 4 år

Resultaten visade på imponerande långsiktig effekt i båda grupperna, med särskilt goda utfall för de som inledde ofatumumab tidigt.

Relapsreduktion

Patienter som behandlades kontinuerligt med ofatumumab upprätthöll mycket låga relapsfrekvenser under hela fyraårsperioden. Den årliga relapsfrekvensen minskade från 0,11 under kärnstudieperioden till 0,05 under förlängningsperioden – en minskning med 49,4 %, vilket motsvarar ungefär en relaps vart 20:e år. Patienter som bytte från teriflunomid till ofatumumab upplevde en ännu större minskning med 71,7 %, från 0,23 till 0,06 relapser per år.

Det kumulativa antalet bekräftade relapser var 43,4 % lägre i den kontinuerliga gruppen jämfört med den ombytta, vilket visar att tidig behandling gav bättre långsiktig kontroll. Skillnaden var statistiskt mycket signifikant (p < 0,001).

Funktionsnedsättningsprogression

Ofatumumab begränsade effektivt progressionen av funktionsnedsättning under fyra år. Andelen patienter med bekräftad försämring efter tre månader (3mCDW) var 19,1 % i den kontinuerliga gruppen jämfört med 23,1 % i den ombytta. För sexmånadersförsämring (6mCDW) var siffrorna 15,8 % respektive 18,9 %.

Den kontinuerliga gruppen hade 17,9 % färre 3mCDW-händelser och 16,0 % färre 6mCDW-händelser jämfört med den ombytta gruppen. Detta tyder på att tidig behandling hjälper till att bevara fysisk funktion och rörlighet på lång sikt.

MRI-lesionsaktivitet

MRI-skannningar av hjärnan visade en anmärkningsvärd undertryckning av sjukdomsaktivitet i båda grupperna. Den kontinuerliga gruppen upprätthöll en nästan fullständig undertryckning av gadoliniumförstärkta (Gd+) T1-lesioner, med en minskning från 0,02 till 0,01 lesioner per skanning – en minskning med 65 %.

Patienter som bytte från teriflunomid upplevde en dramatisk minskning med 97,4 % av Gd+ T1-lesioner efter att ha inlett ofatumumab. Den kontinuerliga gruppen hade 95 % färre kumulativa Gd+ T1-lesioner jämfört med den ombytta. Nya/förstorade T2-lesioner minskade med 87,9 % i den kontinuerliga gruppen och 86,6 % i den ombytta efter byte till ofatumumab.

Blodbiomarkörresultat

Nivåerna av neurofilament lätt kedja (sNfL), en känslig markör för nervskada, förblev signifikant lägre med kontinuerlig ofatumumabbehandling jämfört med teriflunomid under kärnperioden (8,03 pg/mL mot 10,25 pg/mL vid månad 12). Nivåerna förblev låga under hela förlängningsperioden. Patienter som bytte från teriflunomid till ofatumumab upplevde lägre sNfL-nivåer, men dessa var fortfarande något högre än i den kontinuerliga gruppen under de första sex månaderna efter bytet.

Inga tecken på sjukdomsaktivitet (NEDA-3)

Andelen patienter som uppnådde NEDA-3-status (inga relapser, ingen progression av funktionsnedsättning och ingen MRI-aktivitet) var signifikant högre med tidig ofatumumabbehandling. Under kärnperioden upprätthöll 36,7 % av de kontinuerligt behandlade patienterna NEDA-3 jämfört med 16,1 % av teriflunomidpatienterna. Under förlängningsperioden förbättrades dessa siffror till 78,8 % respektive 51,0 %.

Övergripande var sannolikheten att upprätthålla NEDA-3 i upp till fyra år mer än tre gånger högre med tidig behandling. Patienter som uppnådde NEDA-3 under det första året hade större chans att behålla denna status på lång sikt, vilket understryker vikten av tidig och effektiv behandling.

Säkerhetsresultat: Förstå biverkningar av behandlingen

Säkerhetsprofilen för ofatumumab förblev konsekvent med tidigare rapporter, utan nya säkerhetssignaler under den fyraåriga observationsperioden. Av 1 969 patienter i säkerhetsanalysen upplevde 86,23 % minst en biverkning, med en exponeringsjusterad incidens på 135,11 per 100 patientår.

De vanligaste biverkningarna var infektioner och infestationer, som drabbade 58,35 % av patienterna. Allvarliga infektioner var dock ovanliga, med en frekvens på 1,53 per 100 patientår. De vanligaste allvarliga infektionerna var COVID-19 (0,05 % av patienterna) och blindtarmsinflammation (0,7 %). De flesta allvarliga infektioner (3,7 % av patienterna) löpte utan att behandlingen behövde avbrytas.

Övervakning av immunglobulinnivåer visade att genomsnittliga IgG-nivåer förblev stabila inom normalområdet under hela behandlingen. Genomsnittliga IgM-nivåer minskade men förblev över den nedre normalgränsen. Mycket få patienter behövde avbryta behandlingen på grund av förändringar i immunglobulinnivåer (0,1 % för lågt IgG, 9,5 % för lågt IgM).

Vad dessa resultat betyder för MS-patienter

Denna fyraårsanalys ger starkt stöd för långsiktig användning av ofatumumab vid relapserande MS. Data visar att ofatumumab upprätthåller sin effekt under en längre tid, med patienter som upplever:

• Mycket låga relapsfrekvenser (cirka en relaps vart 20:e år med kontinuerlig behandling)
• Minimal progression av funktionsnedsättning (15,8–19,1 % risk över fyra år med kontinuerlig behandling)
• Nästan fullständig undertryckning av nya hjärnlesioner på MRI
• Höga andelar utan tecken på sjukdomsaktivitet (78,8 % uppnådde NEDA-3 med kontinuerlig behandling)

Studien ger också viktiga insikter om behandlingstidpunkt. Patienter som inledde ofatumumab tidigt hade bättre utfall på alla mått jämfört med de som bytte senare. Detta stöder bevisen för att tidig initiering av högeffektiva terapier ger bättre långsiktiga resultat vid MS.

Säkerhetsprofilen förblev konsekvent och hanterbar över fyra år, vilket är betryggande för patienter som överväger långsiktig behandling. Bekvämligheten med månatliga subkutana injektioner hemma, kombinerat med dessa starka effektivitets- och säkerhetsdata, gör ofatumumab till ett värdefullt alternativ för patienter med relapserande MS.

Studiebegränsningar och överväganden

Trots att studien ger värdefulla långtidsdata finns det några begränsningar att beakta. Eftersom det var en öppen förlängningsstudie visste både patienter och läkare vilken behandling som gavs, vilket kan ha påverkat vissa subjektiva mätningar. Studien jämförde tidig och senare inledning av ofatumumab men hade ingen kontrollgrupp som fick annan behandling eller placebo under hela fyraårsperioden.

Patientgruppen bestod av deltagare i kliniska studier som uppfyllde specifika kriterier, vilket kanske inte fullt ut representerar alla MS-patienter i klinisk vardag. Dessutom kan fyra års uppföljning, även om den är lång, inte fånga effekter som uppstår över decennier av behandling.

Trots dessa begränsningar ger studien robusta bevis för de långsiktiga fördelarna med ofatumumab, särskilt när det inleds tidigt i sjukdomsförloppet.

Rekommendationer för patienter

Baserat på dessa resultat bör MS-patienter överväga följande:

1. Diskutera högeffektiva behandlingsalternativ tidigt – Studien stöder tidig inledning av effektiva terapier som ofatumumab för bättre långsiktiga resultat.
2. Förstå fördelarna med kontinuerlig behandling – Patienter som fortsatte med ofatumumab hade utmärkt sjukdomskontroll under fyra år.
3. Var uppmärksam på infektioner – Även om de flesta infektioner var hanterbara bör patienter vara vaksamma och rapportera eventuella tecken omedelbart.
4. Fortsätt med regelbunden uppföljning – Det är viktigt att följa rekommenderade MRI-undersökningar och kliniska bedömningar.
5. Diskutera byte av behandling – Vid övervägande av byte från annan terapi kan övergång till ofatumumab förbättra sjukdomskontrollen avsevärt.

Patienter bör ha detaljerade samtal med sina neurologer om ofatumumab är lämpligt för deras individuella situation, med hänsyn till dessa långsiktiga effekt- och säkerhetsdata.

Källinformation

Originalartikelns titel: Efficacy and safety of four-year ofatumumab treatment in relapsing multiple sclerosis: The ALITHIOS open-label extension

Författare: Stephen L Hauser, Ronald Zielman, Ayan Das Gupta, Jing Xi, Dee Stoneman, Goeril Karlsson, Derrick Robertson, Jeffrey A Cohen, Ludwig Kappos

Publikation: Multiple Sclerosis Journal 2023, Vol. 29(11-12) 1452–1464

DOI: https://doi.org/10.1177/13524585231195346

Denna patientvänliga artikel bygger på peer-granskad forskning publicerad i Multiple Sclerosis Journal.