TAVR kontra öppen hjärtkirurgi vid aortaklaffstenos

Hoppa till avsnitt

• Terminologi för TAVR och TAVI
• Utveckling av TAVR-teknik
• TAVR för högriskpatienter
• TAVR för medelriskpatienter
• Obesvarade frågor om TAVR
• Framtida TAVR-forskning
• Fullständig transkription

Terminologi för TAVR och TAVI förklarad

Dr. Jeffrey Popma, MD, klargör terminologin för denna minimalt invasiva aortaklaffprocedur. TAVR står för Transkateter Aortaklaffersättning (Transcatheter Aortic Valve Replacement) och är den vanliga termen i USA. TAVI står för Transkateter Aortaklaffimplantation (Transcatheter Aortic Valve Implantation) och används främst i Europa. Skillnaden i benämning speglar klinisk praxis och historisk bakgrund snarare än metodologiska skillnader. Båda termerna avser samma livräddande behandling av aortastenos.

Utveckling och anammande av TAVR-teknik

Utvecklingen av en mindre invasiv teknik för aortaklaffersättning har pågått i 10–15 år. Dr. Jeffrey Popma, MD, påpekar att dagens teknik är avsevärt mer avancerad än tidiga system. Det primära målet har varit att effektivt lindra aortastenos med en mindre invasiv metod. Den tekniska utvecklingen har möjliggjort en snabb klinisk implementering. Dr. Popmas sjukhus har sett en kraftig ökning av TAVR-ingrepp – från två fall varannan vecka till nu sex fall per vecka.

TAVR-resultat för kirurgiska högriskpatienter

De första kliniska prövningarna av TAVR fokuserade på patienter som bedömts som inoperabla eller med extremt hög risk för öppen hjärtkirurgi. Dr. Jeffrey Popma, MD, förklarar att dessa tidiga randomiserade studier gav tydliga resultat: TAVR var överlägsen medicinsk behandling för dessa högriskpatienter. Ingreppet förbättrade både livskvalitet och överlevnad, erbjöd en snabbare återhämtning och ökad mobilitet. Detta etablerade TAVR som en kritisk behandling för patienter utan kirurgiska alternativ.

TAVR för medelriskpatienter med aortastenos

Forskningen utvidgades därefter till medelriskpatienter, definierade som personer med en beräknad kirurgisk risk på över 3 % för 30-dagarsdödlighet. I SURTAVI-studien jämfördes TAVR (med CoreValve-enheten) med kirurgisk aortaklaffersättning. Dr. Jeffrey Popma, MD, redogör för de avgörande resultaten som presenterades vid ACC-mötet och publicerades i New England Journal of Medicine: TAVR var inte underlägsen kirurgi för denna grupp, förknippades med snabbare förbättrad livskvalitet och visade tendens till färre strokeincidenter efter 30 dagar.

Obesvarade frågor om TAVR:s hållbarhet och säkerhet

Trots framgångarna kvarstår viktiga frågor om TAVR. En huvudsaklig oro gäller den långsiktiga hållbarheten hos transkateterklaffar jämfört med kirurgiskt implanterade. Dr. Jeffrey Popma, MD, lyfter även fram andra aspekter: Tillgång till kranskärl efter TAVR kan vara svårare, och behovet av pacemakerimplantation är högre jämfört med kirurgi. Dessa faktorer är avgörande vid val av behandling för yngre och friskare patienter.

Framtida TAVR-forskning för lågriskpatienter

Pågående randomiserade studier fokuserar nu på patienter med låg kirurgisk risk. Dr. Jeffrey Popma, MD, deltar i forskning i USA, Europa, Kanada och Australien, där TAVR (med Evolut- eller Sapien-klaffar) jämförs med kirurgi. Syftet är att fastställa om TAVR är jämförbar med kirurgi även i denna friskare population. Ytterligare studier behövs för specifika grupper, som patienter med bikuspig aortaklaffsjukdom. Slutligen framhålls att mycket har lärt sig, men att mer kunskap fortfarande behövs om TAVR.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov, MD: Hur jämför man dessa två metoder?

Dr. Jeffrey Popma, MD: En minimalt invasiv metod för aortaklaffersättning och en öppen hjärtkirurgisk operation. Du har tagit upp några intressanta termer.

Först nämnde du transkateter aortaklaffersättning, eller TAVR – den amerikanska termen, som relaterar till klinisk ersättning.

Du nämnde också Transkateter Aortaklaffimplantation, TAVI, vilket är den europeiska termen för samma procedur, eftersom den historiskt sett settes mer som en intervention. Vi använder TAVR och TAVI synonymt, vilket kan vara förvirrande.

Dr. Anton Titov, MD: Den ena förkortningen är amerikansk, den andra europeisk.

Dr. Jeffrey Popma, MD: Resan mot en mindre invasiv teknik har pågått i 10–15 år. För oss på sjukhuset har det varit en åttaårig process.

Initialt ansåg vi att en mindre invasiv teknik skulle gynna patienter. Målet var att lindra deras aortastenos – ett värdigt mål.

Starttekniken skiljde sig markant från dagens, som är avsevärt bättre. Mycket har förändrats.

Våra tidiga jämförelser mellan kirurgi och TAVR i USA fokuserade på patienter bedömda som inoperabla, med extremt hög risk.

Randomiserade studier visade att TAVR var överlägsen både i livskvalitet och överlevnad. Detta är avgörande utfall.

Dessutom var TAVR mindre invasivt, vilket innebar snabbare mobilisering.

För cirka fem år sedan inledde vi SURTAVI-studien med CoreValve-enheten för medelriskpatienter – de med över 3 % risk för 30-dagarsdödlighet efter kirurgi.

Resultaten presenterades på ACC och publicerades i NEJM: TAVR var inte underlägsen kirurgi, förknippades med snabbare förbättrad livskvalitet och visade en tendens till färre strokesfall efter 30 dagar.

TAVR är således ett föredraget alternativ vid aortaklaffstenos, även om klaffhållbarheten inte är fullständigt utredd. Det erbjuder en mindre invasiv väg till ökad mobilitet.