Multisystemiskt inflammatoriskt syndrom hos barn (MIS-C). Predisponerande faktorer. 2

Multisystemiskt inflammatoriskt syndrom hos barn (MIS-C). Predisponerande faktorer. 2

Can we help?

Dr. Randy Cron, en ledande expert inom pediatrisk reumatologi och cytokinstormsyndrom, förklarar de predisponerande faktorerna för multisystemiskt inflammatoriskt syndrom hos barn (MIS-C). Han belyser den överraskande upptäckten att tidigare friska barn löper en högre risk. Dr. Cron diskuterar också den framväxande genetiska forskningen som kopplar specifika genmutationer till ökad benägenhet för MIS-C. Slutligen jämför han riskprofilerna för svår akut COVID-19 och MIS-C hos barn.

More from All

Riskfaktorer och genetisk benägenhet för MIS-C hos barn

Hoppa till avsnitt

Översikt över MIS-C-benägenhet

Dr. Randy Cron, MD, tar upp den centrala frågan om varför bara en minoritet av barn utvecklar multisystemiskt inflammatoriskt syndrom efter en COVID-19-infektion. Han påpekar att detta är ett fokus för pågående forskning bland barnläkare. De underliggande orsakerna till benägenheten är fortfarande inte helt klarlagda, och han betonar behovet av mer studier för att identifiera vilka barn som löper störst risk för detta allvarliga inflammatoriska tillstånd.

Skillnader i riskprofil mellan COVID och MIS-C

Dr. Randy Cron, MD, framhäver en tydlig skillnad i riskprofil mellan svår akut COVID-19 och MIS-C hos barn. Barn som inläggs med svår COVID-pneumoni eller ARDS har ofta underliggande sjukdomar, liknande de hos vuxna, såsom fetma, diabetes, högt blodtryck, kronisk lungsjukdom eller kronisk njursjukdom.

Däremot var de flesta barn med MIS-C tidigare friska, utan kroniska sjukdomar eller regelbunden medicinering. Denna skillnad gör det svårt att identifiera tydliga riskfaktorer.

Genetiska faktorer vid MIS-C

Ny genetisk forskning ger ledtrådar om MIS-C-benägenhet. Dr. Randy Cron, MD, beskriver ett samarbete med kollegor i New York som studerade en grupp barn från pandemins början. Forskningen fokuserade på gener som är kända riskfaktorer för makrofagaktiveringssyndrom, en allvarlig cytokinstormssjukdom.

De preliminära resultaten tyder på en ärftlig komponent som gör vissa barn mottagliga för en förstärkt inflammatorisk reaktion efter COVID-19. Denna forskning är viktig för att förstå immunologin bakom MIS-C.

Roll för HLH-genmutationer

En viktig upptäckt gäller mutationer i gener förknippade med hemofagocyterande lymfohistiocytos (HLH). Ungefär en fjärdedel av barnen i New York-gruppen med MIS-C hade en mutation i en kopia av dessa HLH-relaterade gener. Klassisk HLH är en autosomalt recessiv sjukdom som kräver två muterade genkopior och brukar debutera under spädbarnsåldern.

Att bara ha en muterad kopia kan innebära en liten risk att utveckla ett cytokinstormsyndrom som MIS-C. Detta stämmer överens med tidigare iakttagelser att även enkelkopiamutationer kan påverka risken för cytokinstorm. Denna benägenhet skiljer sig från klassisk HLH.

Forskning och framtida inriktningar

Forskningen kring MIS-C-benägenhet är komplex och pågående. Dr. Randy Cron, MD, medverkar i arbetet med att publicera genetiska data från en grupp på nästan 40 barn. Han påpekar att hela bilden av de genetiska riskfaktorerna fortfarande är oklar.

Denna forskning är avgörande för framtida pandemiberedskap och förståelse av postvirala inflammatoriska syndrom. Arbetet av Dr. Cron och hans kollegor lägger grunden för att identifiera barn med hög risk för allvarliga komplikationer som MIS-C efter virusinfektioner.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov, MD: Eftersom bara en minoritet av barn får multisystemiskt inflammatoriskt syndrom efter COVID-19, vilka är benägenhetsfaktorerna? Handlar det om genetik? Har det att göra med vissa underliggande medicinska tillstånd? Varför är en minoritet av barn så mottagliga för denna allvarliga akuta sjukdom?

Dr. Randy Cron, MD: Det är en fråga som många av oss vill ha svar på, och vi vet inte riktigt än. Till skillnad från COVID, som jag nämnt tidigare, drabbas barn i regel mindre hårt av COVID. Det finns många tänkbara förklaringar som fortfarande undersöks.

Dr. Randy Cron, MD: Trots det har nästan lika många barn blivit inlagda för COVID-infektionen i sig som för MIS-C. Så även om det är mycket ovanligare än hos vuxna, kan barn ändå bli inlagda.

Dr. Randy Cron, MD: Intressant nog liknar det hos vuxna: barn som blir inlagda med aktiv COVID-infektion och svår lungsjukdom, som kan utveckla ARDS, har ofta underliggande sjukdomar. Det kan vara fetma, diabetes, högt blodtryck, kronisk lungsjukdom eller kronisk njursjukdom, precis som hos vuxna. Så på det viset är det likartat.

Dr. Randy Cron, MD: Motsatsen är vad vi såg med MIS-C. Dessa barn var nästan alla tidigare friska. De tog inga mediciner för kroniska tillstånd och hade inga underliggande diagnoser. Några enstaka hade viss sjukdomsbakgrund, men i stort sett var de friska. Så det är svårt att peka ut riskfaktorer, förutom att notera att de utan kronisk sjukdom kanske löper något högre risk.

Dr. Randy Cron, MD: Mina kollegor i New York, som jag samarbetat med, gjorde genetiska studier på en grupp barn de såg tidigt under pandemin. Vi försöker nu få denna data publicerad.

Dr. Randy Cron, MD: De tittade på gener som är kända riskfaktorer för makrofagaktiveringssyndrom, som vi troligen kommer att diskutera. Ungefär en fjärdedel av barnen med MIS-C på deras sjukhus i New York under pandemins början hade en mutation i en kopia av gener som, om båda kopiorna är muterade, orsakar HLH.

Dr. Randy Cron, MD: HLH är en allvarlig cytokinstorm som oftast debutera under de första levnadsmånaderna. Det är en autosomalt recessiv sjukdom som kräver två muterade kopior och har nästan 100% penetrans, särskilt tidigt i livet.

Dr. Randy Cron, MD: Redan före pandemin såg vi att andra cytokinstormsyndrom kan påverkas av enkelkopiamutationer i dessa gener. Normalt tänker man att en frisk kopia kompenserar för en muterad, som vid cystisk fibros eller sicklecellanemi, där en muterad kopia inte ger sjukdomen.

Dr. Randy Cron, MD: Men här kan en muterad kopia innebära en liten risk för cytokinstorm. I vår grupp på cirka 40 barn, i samarbete med New York-kollegor, tyder det på att vissa av dessa gener kan vara riskfaktorer.

Dr. Randy Cron, MD: Men hela bilden är fortfarande oklar.