Atriumfibrillering hos äldre patienter

Atriumfibrillering hos äldre patienter

Can we help?

Den ledande experten inom trombos och hemostas, Dr. Pier Mannucci, MD, belyser den avgörande balansen mellan stroke-prevention och blödningsrisk hos äldre patienter med förmaksflimmer. Han framhåller att strokerisken klart överväger blödningsrisken, även för patienter över 90 år. Dr. Mannucci rekommenderar användning av direkta orala antikoagulantia framför acetylsalicylsyra. Han redogör för strategier för säkrare antikoagulering hos äldre, inklusive dosjusteringar och närmare uppföljning.

Atriumfibrillering hos äldre patienter
0 kr

Behandling av förmaksflimmer hos äldre: Att balansera stroke- och blödningsrisk

Hoppa till avsnitt

Förmaksflimmer hos äldre: En ökande förekomst

Förekomsten av förmaksflimmer ökar markant med åldern. Enligt dr. Pier Mannucci utgör patienter mellan 65 och 85 år hela 70 % av alla med denna vanliga arytmi. Problemet är särskilt utbrett i de högsta åldersgrupperna, där ungefär var tionde person över 80 år drabbas.

Den höga förekomsten är ett stort kliniskt bekymmer, driven av den åldrande befolkningen i höginkomstländer. Samtalet mellan dr. Anton Titov och dr. Pier Mannucci belyser att behandling av denna grupp blir en allt viktigare folkhälsofråga.

Antikoagulering: En nödvändig behandling för stroke-prevention

Dr. Pier Mannucci är tydlig: antikoagulering är nödvändig för de flesta äldre med förmaksflimmer. Anledningen är den kraftigt förhöjda risken för stroke och systemisk tromboemboli som tillståndet medför.

Han beskriver det kliniska dilemmat som att vara ”mellan Scylla och Karybdis” – fast mellan två faror. Men han betonar att risken för en förödande stroke vida överstiger risken för allvarlig blödning. Därför är blödningsrisken något som både läkare och patienter måste acceptera för att uppnå det större skyddet mot stroke.

Aspirins otillräckliga effekt mot stroke

Dr. Pier Mannucci poängterar att aspirin inte ger tillräckligt skydd mot stroke hos äldre med förmaksflimmer. Han uttrycker oro över att vissa läkare, av rädsla, väljer aspirin framför antikoagulering hos mycket gamla patienter.

Det här tillvägagångssättet, som kan verka säkrare, ger otillräckligt skydd mot tromboemboli. Aspirin är inte ett lämpligt alternativ till riktig antikoagulantbehandling i denna riskgrupp, en slutsats som framgår tydligt ur hans diskussion med dr. Anton Titov.

Hantering av blödningsrisk hos äldre patienter

Även om dr. Pier Mannucci förespråkar antikoagulering, påpekar han att blödningsrisken är högre hos åttio- och nittioåringar jämfört med yngre. Den ökade risken omfattar både hjärn- och mag-tarmblödningar.

Han beskriver praktiska strategier för att minska risken, bland annat genom att använda antikoagulantia ”med stor försiktighet”. Vanligtvis innebär det lägre doser av direkta orala antikoagulantia (DOAK). Dessutom behöver dessa sköra patienter noggrant övervakas under hela behandlingen för att säkerställa både säkerhet och effekt.

Fördelar med DOAK för äldre

Dr. Pier Mannucci framhåller särskilda fördelar med DOAK för äldre patienter. Paradoxalt nog blir risken för en katastrofal stroke relativt sett högre än blödningsrisken i mycket hög ålder, vilket gör DOAK särskilt värdefulla.

Han pekar på praktiska fördelar som förbättrar livskvalitet och följsamhet. För en 80-åring kan frekventa besök på antikoaguleringsmottagning vara en stor belastning. DOAK eliminerar behovet av regelbunden INR-kontroll, vilket förenklar behandlingen. Denna användarvänlighet leder till bättre följsamhet och kontinuerligt skydd mot stroke.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov, MD: Förekomsten av förmaksflimmer ökar med åldern. 70 % av patienterna är mellan 65 och 85 år. De löper högre risk för blodproppar och tromboemboli, men samtidigt har äldre patienter högre blödningsrisk som komplikation av antikoagulering.

Hur balanserar man detta rätt? Hur väljer man läkemedel och behandling för att förebygga blodproppar hos äldre med förmaksflimmer?

Dr. Pier Mannucci, MD: Som du nämnde har ungefär var tionde person över 80 år förmaksflimmer, kanske fler. Även hos yngre är det ett stort och växande problem, troligen på grund av befolkningsåldrandet i höginkomstländer.

Som sagt befinner vi oss mellan Scylla och Karybdis. Jag anser att antikoagulering är ett måste, eftersom strokerisken är mycket högre än blödningsrisken. Så blödningsrisken får man acceptera.

Jag ogillar tendensen hos vissa läkare att, av rädsla, ge aspirin till mycket gamla patienter istället för antikoagulering. Aspirin skyddar inte mot stroke eller tromboemboli.

Därför bör man ta blödningsrisken och använda antikoagulantia. Naturligtvis måste man beakta andra faktorer. Blödningsrisken är lägre hos yngre patienter med djup ventrombos eller förmaksflimmer jämfört med en 80-åring.

Ändå måste man acceptera denna risk, även för patienter över 90. Man använder antikoagulantia med stor försiktighet, ofta lägre doser av DOAK, och övervakar dem noga. Paradoxalt nog är strokerisken högre än blödningsrisken i hög ålder, så DOAK är särskilt värdefulla vid förmaksflimmer.

För en 80-åring kan besök på antikoaguleringsmottagning vara besvärliga. Med DOAK, som tas oralt och inte kräver laboratoriekontroller, blir följsamheten mycket högre.