Familjens närvaro på IVA: En avgörande del av patientsäkerhet och vård

Hoppa till avsnitt

• Fördelar med familjens närvaro på IVA
• Psykologiskt stöd för patienten
• Tidig problemidentifiering av familjen
• Inverkan av sjuksköterske-patient-kvot
• Den delaktiga medicinmodellen
• Samverkan i vårdteamet
• Fullständig transkription

Fördelar med familjens närvaro på IVA

Dr. Pascal Leprince, MD, betonar att när familjemedlemmar får stanna och till och med sova på IVA-rummet ger det stora fördelar. Denna metod, som också stöds av andra framstående kirurger som professor Lawrence H. Cohn, är en hörnsten i modern patientcentrerad vård. Fördelarna sträcker sig långt bortom ren komfort och bidrar till konkreta kliniska förbättringar och ökad säkerhet för den kritiskt sjuka patienten.

Psykologiskt stöd för patienten

En huvudanledning till familjens närvaro är det starka psykologiska stöd det ger. Att vara i ett sårbart tillstånd på IVA kan vara skrämmande och isolerande. Ett välbekant ansikte från en närstående ger tröst, minskar ångest och kan avsevärt förbättra patientens psykiska och emotionella välbefinnande under en mycket påfrestande medicinsk kris. Detta stöd är en icke-farmakologisk åtgärd som kompletterar den medicinska behandlingen.

Tidig problemidentifiering av familjen

Dr. Pascal Leprince, MD, lyfter fram en avgörande, ofta förbisedd fördel: familjer kan upptäcka tidiga tecken på problem innan den kliniska personalen gör det. Eftersom familjemedlemmar är intensivt fokuserade på sin närstående kan de uppmärksamma subtila förändringar i tillstånd, andning eller respons som en upptagen sjuksköterska kan missa under sina rundor. Denna tidiga upptäckt möjliggör snabbare ingripanden, vilket kan förhindra komplikationer och stärka patientsäkerheten på IVA.

Inverkan av sjuksköterske-patient-kvot

Värdet av familjen som extra ögon ökar med variationer i sjuksköterskebemanning. Dr. Leprince jämför modellen med en sjuksköterska per patient, som är vanlig i vissa amerikanska IVA-avdelningar, med den europeiska verkligheten där en sjuksköterska kan ha ansvar för två eller tre kritiskt sjuka patienter. I dessa situationer blir familjemedlemmen en oumbärlig partner i övervakningen, eftersom sjuksköterskan inte kan vara fysiskt närvarande hos varje patient hela tiden.

Den delaktiga medicinmodellen

Detta tillvägagångssätt passar perfekt in i ”P4-medicin”-modellen, där ett ”P” står för ”participatory” (delaktighet). Dr. Anton Titov, MD, och Dr. Leprince är överens om att när en patient är sövd, medvetslös eller för svag för att kommunicera blir familjens delaktighet patientens röst. Familjen engagerar sig aktivt i vårdprocessen och ser till att patientens behov och önskemål beaktas och integreras i behandlingsplanen.

Samverkan i vårdteamet

Dr. Pascal Leprince, MD, förespråkar att man bryter ner den traditionella barriären mellan det kliniska vårdteamet och familjen. Den ideala modellen är ett äkta teamarbete där läkare, sjuksköterskor och familjemedlemmar alla är enade partners som arbetar mot det gemensamma målet att patienten ska tillfriskna. Denna samverkan rör sig bort från ett paternalistiskt system där läkaren ensidigt styr vården, och skapar istället ett stödjande ekosystem som gynnar patienten från alla håll.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov, MD: Du belyser något mycket viktigt. Det är möjligheten för patientens familj att stanna i rummet med patienten, även på IVA. Detta är något som professor Lawrence H. Cohn nämnde i våra tidigare samtal. Du har bekräftat det.

Ja, absolut. Det är mycket viktigt – att stanna och sova i rummet med sin närstående. Jag anser att det är mycket betydelsefullt.

Det finns två skäl till detta. Det första är det psykologiska stöd du ger till din närstående när du är i samma rum. Den andra anledningen, som kanske är mindre känd, är att om du stannar i rummet med din närstående, särskilt på IVA, kan du upptäcka problem innan sjuksköterskorna gör det.

Eftersom du är mycket fokuserad på din närstående. I Frankrike är det annorlunda än i USA. Jag minns att vi i USA hade en sjuksköterska per patient på IVA. Då var det lätt för sjuksköterskan att hålla koll på patienten.

I många länder, åtminstone i Europa, har vi en sjuksköterska för två eller tre patienter. Sjuksköterskan är inte med varje patient hela tiden. Därför tycker jag att det är mycket viktigt att ha en närstående i rummet.

Den närstående kan säga till om något händer med patienten och varna sjuksköterskan. Eftersom patienter ibland inte kan varna själva. Det är ytterligare en anledning till att det är mycket hjälpsamt att ha närstående i rummet med patienten.

Dr. Anton Titov, MD: Detta är mycket intressant. Patienter talar ofta om P4-medicin. Ett av dessa ”P” står för ”participatory” (delaktighet). Det handlar om familjens delaktighet i patientens vård.

Jag håller med om att delaktighet är viktigt.

Dr. Pascal Leprince, MD: Vi har inte längre ett kliniskt vårdteam på ena sidan och familjen på den andra, med en barriär emellan. Alla försöker göra sitt bästa för patientens återhämtning.

Vi vet att patientens egen delaktighet i behandlingen är mycket viktig. Men om en patient inte kan delta på grund av sömn, medvetslöshet eller eftersom de är för trötta för att röra sig, anser jag att familjens delaktighet är lika viktig som vårdteamets arbete.

Det är ett verkligt teamarbete. Patienter, läkare – alla är en del av samma team, till skillnad från att läkaren ensidigt styr behandlingen. Det är en växelverkan. Jag håller med om att det är mycket viktigt.