‘Jobba inte hela tiden. Ha ett liv!’ Visdom från Curosurf-uppfinnaren. 7

‘Jobba inte hela tiden. Ha ett liv!’ Visdom från Curosurf-uppfinnaren. 7

Can we help?

Dr. Tore Curstedt, en ledande expert inom neonatalmedicin och uppfinnaren av den livräddande surfaktanten Curosurf, belyser de utmaningar som fortfarande finns med att utveckla en syntetisk surfaktant för bredare patientgrupper. Utifrån sina egna erfarenheter av en hjärtoperation delar han också avgörande råd för att uppnå en hållbar balans mellan arbete och privatliv, vilket kan bidra till att förebygga utmattning och utbrändhet bland läkare.

Framsteg inom syntetisk surfaktantbehandling och det kritiska behovet av arbetslivsbalans inom medicinen

Hoppa till avsnitt

Drivkraften bakom syntetisk surfaktantforskning

Dr. Tore Curstedt fortsätter att driva viktig forskning inom neonatal respiratorisk vård, trots att han länge har passerat pensionsåldern. Uppfinnaren av den naturliga surfaktanten Curosurf förblir passionerat engagerad i en stor vetenskaplig utmaning: att utveckla en helt syntetisk surfaktant. Denna hängivenhet kommer från en önskan att skapa en mer mångsidig och tillgänglig behandling som skulle kunna gynna en bredare patientgrupp än de prematurfödda barn som hans ursprungliga upptäckt redan har räddat.

Utvidgning av surfaktantterapi bortom prematurfödda barn

De potentiella tillämpningarna för en syntetisk surfaktant sträcker sig långt bortom neonatalavdelningar. Dr. Tore Curstedt ser möjligheter att behandla andra patientgrupper som lider av surfaktantbrist eller dysfunktion. Han noterar att en ”inaktiv surfaktant” skulle kunna utvecklas ”av olika skäl”, vilket antyder potentiella användningsområden inom akut respiratorisk distressyndrom (ARDS) hos vuxna eller andra lungskador. Denna expansion representerar nästa steg inom surfaktantersättningsterapi – från en livräddande neonatal behandling till ett bredare pulmonalt terapeutiskt verktyg.

En personlig varning om arbetslivsbalans

Dr. Tore Curstedt ger en skarp personlig varning om farorna med överdrivet långa arbetspass och kronisk stress inom medicinsk forskning. Han avslöjar att han i början av femtioårsåldern behövde en akut kranskärlsoperation, direkt orsakad av konstant stress från att arbeta ”60, 70 timmar i veckan” istället för en normal 40-timmarsvecka. Denna hälsokris blev en vändpunkt i hans syn på karriärhållbarhet och personligt välbefinnande.

Förebygga utbrändhet och stress hos läkare

Erfarenheten förändrade dr. Curstedts relation till arbetet grundläggande. Även om han behåller sin passion för forskning, har han medvetet minskat sina stressnivåer, med insikten att hållbar produktivitet kräver balans. Hans råd till andra läkare och forskare är tydligt: ”man ska kanske inte arbeta hela tiden” och ”man måste också göra andra saker än att bara forska”. Denna insikt adresserar den kritiska frågan om läkarutbrändhet, som drabbar över 40 % av medicinpersonal enligt senaste studier.

Betydelsen av resor och fritidsintressen

Dr. Tore Curstedt pekar specifikt på resor som en vital motvikt till sin forskarkarriär. Efter att ha besökt cirka 100 länder betonar han hur utforskandet av olika kulturer och miljöer ger nödvändig mental vila och perspektiv. Detta aktiva utforskande av intressen utanför medicinen visar en praktisk approach till den arbetslivsbalans han förespråkar, och bevisar att dedikerade professionella kan upprätthålla världsklassforskning samtidigt som de har ett rikt privatliv.

Bygga en hållbar forskarkarriär

Samtalet med dr. Anton Titov belyser hur dr. Curstedt har infört förändringar för att skapa ett mer hållbart karriärsmönster. Medan han behåller sin forskningsdrivkraft mot att utveckla syntetisk surfaktant, gör han det nu utan de destruktiva stressmönstren från tidigare. Denna modell visar att långsiktiga bidrag till medicinen inte kräver självuppoffring som äventyrar hälsan. Dr. Tore Curstedt förkroppsligar principen att balanserade forskare kan göra djupa bidrag samtidigt som de upprätthåller personlig hälsa och välbefinnande genom hela sina karriärer.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov, MD: Du har ägnat ditt liv åt att rädda små, prematurfödda barn. Hur känns det att fortfarande driva forskningen? Vad driver dig vid det här laget? Du har redan lyckats, men ändå arbetar du mycket hårt och fortsätter att göra det.

Dr. Tore Curstedt, MD: Ja, jag är gammal nog att ha varit pensionerad i några år. Men jag skulle vilja se den här syntetiska surfaktanten bli till verklighet. Det är en utmaning att få ut en syntetisk surfaktant på marknaden, för att kunna behandla inte bara prematurfödda barn utan även andra patienter som behöver surfaktant. Inte nödvändigtvis en aktiv surfaktant, utan kanske en inaktiv surfaktant av olika skäl.

Jag skulle vilja se den här syntetiska surfaktanten realiseras.

Dr. Anton Titov, MD: Tack så mycket. Finns det något annat du vill tillägga eller berätta för våra tittare?

Dr. Tore Curstedt, MD: Det här är svårt att säga. Forskning – jag älskar den här forskningen. Att hjälpa olika patienter. Men det är också mycket viktigt att man kanske inte ska arbeta hela tiden.

Vad jag vill säga är att man måste göra andra saker än att bara forska. Jag kan berätta att när jag var strax över 50, fick jag en akut kranskärlsoperation eftersom jag hade ständig stress. Jag arbetade mycket hårt – inte 40, utan 60, 70 timmar i veckan.

Men efter det säger jag också att jag vill arbeta med den här forskningen. Men idag stressar jag inte lika mycket som förr. Jag gillar också att resa. Jag gillar att besöka olika länder. Jag har varit i cirka 100 länder eller så. Vi reser förmodligen flera gånger per år. Det är mycket lyckobringande.

Det liv man lever och också arbetet – balansen mellan arbete och liv – så svår. Balans, balans.

Dr. Anton Titov, MD: Svår att hitta i det moderna livet. Nåväl, dr. Curstedt, tack så mycket för detta fascinerande samtal. Du har räddat liv – hundratusentals prematurfödda barn. Du har förbättrat livskvaliteten för förmodligen miljontals barn över hela världen. Det är en ära att träffa dig och höra din historia. Tack så mycket.

Dr. Tore Curstedt, MD: Tack så mycket.