Mekanisk eller biologisk aortaklaff: Hur väljer man rätt?

Aortaklaffbyte är en livräddande operation för patienter med klaffsjukdom. Men valet mellan en mekanisk klaff och en biologisk (vävnads)klaff är avgörande—särskilt för äldre patienter. I denna expertintervju förklarar den världskände hjärtkirurgen Dr. Jürgen Ennker, MD hur risker med blodförtunnande behandling, patientens ålder och moderna kirurgiska metoder påverkar valet av klaff i dagens hjärtkirurgi.

Hoppa till avsnitt

• Varför mekaniska klaffar innebär långsiktiga risker
• Biologiska klaffars frammarsch hos äldre—och yngre—patienter
• Acetylsalicylsyra istället för blodförtunnande: Ett säkrare alternativ
• Vad händer om en vävnadsklaff sviktar?
• Ge patienter möjlighet att välja rätt klaff
• Fullständig transkription

Varför mekaniska klaffar innebär långsiktiga risker

Mekaniska aortaklaffar håller livet ut—men kräver strikt livslång blodförtunnande behandling. Detta medför allvarliga risker för äldre patienter, som är mer benägna att falla, få blödningskomplikationer och ha svårt att hantera sin medicinering. Dr. Ennker påpekar att om en patient glömmer att ta sina läkemedel eller har ostadiga INR-värden, kan den mekaniska klaffen tromboseras—en akut situation som kan leda till stroke eller död.

Den beräknade frekvensen för komplikationer från blodförtunnande behandling är 0,7 % till 1 % per år, vilket ger en sammanlagd risk på 7–10 % över tio år. Dessa siffror har fått många hjärtteam—inklusive Dr. Ennkers—att kraftigt minska användningen av mekaniska klaffar under de senaste 20 åren.

Biologiska klaffars frammarsch hos äldre—och yngre—patienter

Dr. Ennker beskriver en stor förändring i rutinerna på sin klinik—från att för två decennier sedan ha implanterat 90 % mekaniska klaffar till att nu föredra biologiska vävnadsklaffar i de flesta fall. Biologiska klaffar som Medtronic Freestyle kräver ingen blodförtunnande behandling och är tillverkade av gris- eller kottsvävnad.

Tidigare var biologiska klaffar förbehållna patienter över 70 år på grund av sin begränsade livslängd. Men moderna kirurgiska metoder och ökad säkerhet vid omoperation gör det nu möjligt att operera även yngre patienter, till och med i 50-årsåldern. Om klaffen sviktar efter 10–15 år har patienten fått år fria från blodförtunnande medicin—och en omoperation är nu säkrare än någonsin.

Acetylsalicylsyra istället för blodförtunnande: Ett säkrare alternativ

Patienter med biologiska klaffar tar vanligtvis bara 100 mg acetylsalicylsyra per dag. Denna lågdosering rekommenderas redan till många personer över 50 för att förebygga hjärtinfarkt och stroke. Den medför en betydligt lägre blödningsrisk än warfarin eller andra blodförtunnande läkemedel som används vid mekaniska klaffar.

Vad händer om en vävnadsklaff sviktar?

Biologiska klaffar kan svikta efter tio år eller mer, men deras svikt är vanligtvis gradvis och inte akut. En skadad klafflapp kan leda till andnöd och symtom på hjärtsvikt, men det finns tid att planera för en säker planerad omoperation eller TAVI (transkateteraortaklaffimplantation).

Detta ger patienter flexibilitet: vid 70 eller 75 års ålder kan de välja en andra operation eller en kateterbaserad ingrepp istället för att binda sig till blodförtunnande behandling från början.

Ge patienter möjlighet att välja rätt klaff

Dr. Ennker betonar att patienter måste vara väl informerade