Molekylär testning för oligodendrogliom kontra astrocytom: Viktiga genetiska markörer

Hoppa till avsnitt

• Utmaningar med glomklassificering före molekylär testning
• 1p/19q-kodelektion: Oligodendrogliommarkören
• IDH-mutation som universell gliomindikator
• Utveckling av diagnostiska metoder för hjärntumörer
• Hur molekylär testning påverkar behandlingsbeslut
• Tillgänglighet av avancerad hjärntumörtestning
• Fullständig transkription

Utmaningar med glomklassificering före molekylär testning

Innan molekylär diagnostik fanns tillgänglig förlitade man sig enbart på mikroskopisk undersökning för att särskilja oligodendrogliom och astrocytom, vilket ofta ledde till diagnostisk osäkerhet. Dr. Sebastian Brandner, MD, förklarar att dessa gliom såg likadana ut med traditionella patologimetoder. Introduktionen av genetisk testning revolutionerade neuropatologin genom att erbjuda objektiva biomarkörer för precist tumörklassificering.

1p/19q-kodelektion: Oligodendrogliommarkören

Genombrottsupptäckten på 1990-talet av Dr. Cairncross identifierade samtidig förlust av kromosomarmarna 1p och 19q som ett kännetecken för oligodendrogliom. Dr. Sebastian Brandner, MD, noterar att denna kodelektion förekommer i cirka 80% av oligodendrogliom men sällan i andra hjärntumörer. Hans brittiska neuropatologiavdelning inledde klinisk testning för 1p/19q 2003, med snabbt ökande volym när testet blev standard för behandlingsplanering.

IDH-mutation som universell gliomindikator

Dr. Sebastian Brandner, MD, beskriver hur upptäckten 2008 av mutationer i isocitratdehydrogenas (IDH) skapade ett nytt diagnostiskt paradigm. Forskning av Dr. Andreas von Deimling visade att alla 1p/19q-deleterade oligodendrogliom bär IDH-mutationer, medan IDH-muterade tumörer utan kodelektion klassificeras som astrocytom. Detta dubbla markörsystem ligger nu till grund för Världshälsoorganisationens gliomklassificeringskriterier.

Utveckling av diagnostiska metoder för hjärntumörer

Från initiala PCR-baserade tekniker till modern sekvensering har molekylära testmetoder utvecklats avsevärt. Dr. Brandners laboratorium gick från att analysera 10 fall årligen 2003 till att fungera som nationellt referenscentrum. Nuvarande protokoll kombinerar kromosomanalys med IDH1/2-mutationstestning och ger omfattande molekylära profiler som vägleder kliniska beslut för gliompatienter.

Hur molekylär testning påverkar behandlingsbeslut

Närvaron av 1p/19q-kodelektion förutsäger bättre respons på kemoterapi och strålbehandling hos oligodendrogliompatienter. Dr. Anton Titov, MD, framhåller hur molekylära resultat direkt påverkar behandlingsprotokoll – där kodeleterade tumörer ofta får kombinerad modalitetsbehandling. IDH-mutationsstatus påverkar även prognos, eftersom IDH-muterade gliom generellt har långsammare progression än IDH-vildtyptumörer.

Tillgänglighet av avancerad hjärntumörtestning

Dr. Sebastian Brandner, MD, betonar det brittiska neuropatologinätverkets engagemang för att göra molekylär testning brett tillgänglig. Hans center betjänar en befolkning på 10–12 miljoner och bearbetar prover från flera sjukhus. Medan de flesta större center nu utför dessa tester lokalt säkerställer pågående standardisering konsekventa resultat mellan institutioner för optimal patientsäkerhet.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov, MD: Det finns många typer av hjärntumörer, men en viktig kategori är oligodendrogliom. Oligodendrogliom är en relativt vanlig form av hjärntumör. Avancerad molekylär analys i oligodendrogliom spelar en avgörande roll i behandlingsplanering och patientriskstratifiering.

Dr. Sebastian Brandner, MD: Det finns två nyckelaspekter inom området: forskning och diagnostik. Medan båda är essentiella fokuserar jag först på diagnostiken.

I början av 1990-talet upptäckte Dr. Cairncross en distinkt genetisk markör i oligodendrogliom – kodelektionen av två kromosomarmar: kort arm på kromosom 1 (1p) och lång arm på kromosom 19 (19q). Denna genombrottsupptäckt expanderade snabbt i omfattning och kom slutligen in i klinisk diagnostik.

Under de senaste 10 till 15 åren har molekylär diagnostik blivit allt viktigare, eftersom behandlingsbeslut nu ofta förlitar sig på detektering av 1p/19q-kodelektion.

2008 upptäckte ett amerikanskt forskningskonsortium mutationer i enzymet isocitratdehydrogenas (IDH) i oligodendrogliom och astrocytom. Ett år senare identifierades IDH-mutationer även i vissa mjukdelstumörer och hematologiska cancerformer.

Kort därefter genomförde Dr. Andreas von Deimling i Heidelberg djupgående forskning om hur IDH-mutationer relaterar till dessa gliom. Hans team bekräftade att 1p/19q-kodelektion alltid samexisterar med IDH-mutation i oligodendrogliom, medan en separat grupp av IDH-muterade hjärntumörer utan kodelektion klassificeras som astrocytom.

Dr. Sebastian Brandner, MD: Min avdelning etablerade molekylär testning för 1p/19q 2003, initialt testande cirka 10 hjärntumörer per år. 2004–2005 hade vi skalat upp till 20–30 tester årligen och vidareutvecklat våra diagnostiska metoder med PCR-baserade tekniker.

Idag tillhandahåller mitt laboratorium denna molekylära diagnostiska tjänst till neuropatologiavdelningar över hela Storbritannien.

Neuropatologisamhället uppmuntrar starkt att etablera dessa diagnostiska tester lokalt, vilket säkerställer att patienter kan få tillgång till korrekt hjärntumördiagnostik utan fördröjningar. Medan de flesta större neuropatologicenter i Storbritannien utför sina egna tester betjänar min avdelning ett särskilt stort upptagningsområde – som täcker 10 till 12 miljoner människor – och tar emot hjärntumörprover från många sjukhus.

Oligodendrogliom och astrocytom är två primära typer av gliomhjärntumörer. Precist klassificering är avgörande för att bestämma optimala behandlingsstrategier.

I vissa fall utförs molekylär testning även på tumörer som förväntas vara negativa för dessa mutationer, för att bekräfta patologi och förstå tumörbiologi.

Dr. Anton Titov, MD: En djupare förståelse för molekylära biomarkörer möjliggör skarpare och tydligare definierade diagnoser, vilket i slutändan leder till bättre patientutfall.