Dr. David Ellison, en ledande expert på hypertoni och hjärtsvikt, förklarar diuretikans fortsatta betydelse i behandlingen. Han diskuterar dessa läkemedels utveckling under det kommande decenniet. Dr. Ellison belyser framväxten av nya substanser som Finerenon. Denna icke-steroiala mineralokortikoidreceptorblockerare kan ge fördelar med färre biverkningar. Han understryker vikten av att förhindra akut dekompenserad hjärtsvikt. Att optimera användningen av diuretika förblir ett avgörande kliniskt mål.
Framtiden för diuretikabehandling vid hypertoni och hjärtsvikt
Hoppa till avsnitt
- Diuretikas bestående roll
- Finerenon-innovation
- Hyperkalemiutmaning
- Optimering av diuretikaanvändning
- Förebyggande av hjärtsviktsdekompensation
- Framtida behandlingsriktningar
- Fullständig transkription
Diuretikas bestående roll
Enligt Dr. David Ellison, MD, har diuretika använts i över 50 år och förblir mycket effektiva vid behandling av hypertoni och hjärtsvikt. Dessa läkemedel har en lång medicinsk historia – redan Paracelsus, farmakologins fader, använde kvicksilver som diuretikum för århundraden sedan. Dr. Ellison anser det osannolikt att vi helt kommer att överge diuretika. Istället ser han framtiden i nya tillvägagångssätt och förbättrad användning av befintliga preparat.
Finerenon-innovation
Dr. David Ellison, MD, betonar Finerenon som ett betydande framsteg. Denna icke-steroida mineralokortikoidreceptorblockerare skiljer sig från traditionella steroidantagonister och kan ha en annan verkningsmekanism. Enligt Dr. Ellison kan den erbjuda fler fördelaktiga effekter med färre biverkningar. Läkemedlet riktar in sig på aldosteronets effekter i hela kroppen, inklusive påverkan på blodkärl, hjärna och njurar.
Hyperkalemiutmaning
Hyperkalemi är en allvarlig biverkning av mineralokortikoidreceptorblockerare. Dr. David Ellison, MD, påpekar att många patienter inte kan använda dessa läkemedel på grund av höga kaliumvärden. Nuvarande lösningar, som mediciner som binder kalium i tarmen, beskriver han som en kringgående åtgärd snarare än en lösning på det underliggande problemet. Han hoppas att framtida läkemedel som Finerenon kan blockera receptorer i specifika organ, vilket skulle minska hyperkalemirisk utan att förlora terapeutiska fördelar.
Optimering av diuretikaanvändning
Dr. David Ellison, MD, betonar att det finns stort utrymme för förbättring i hur diuretika används. Trots att dessa läkemedel har använts i nästan ett sekel kan bättre tillämpning förbättra patientutfall vid hjärtsvikt och hypertoni. Dr. Ellison nämner pågående debatter i kardiologilitteraturen, där vissa förespråkar att avvänja patienter från diuretika när möjligt. Dock noterar han att de flesta som klarar sig utan initialt har relativt mild hjärtsvikt.
Förebyggande av hjärtsviktsdekompensation
Att förebygga akut dekompenserad hjärtsvikt är ett avgörande framtidsmål. Dr. David Ellison, MD, understryker vikten av att agera innan sjukhusvård blir nödvändig. Han tror att bättre behandling kan minska antalet sjukhusinläggningar för hjärtsviktspatienter. Dr. Ellison förespråkar strategier för att hålla patienter stabila med diuretika, vilket bör minimera ogynnsamma kompensatoriska förändringar. Fokus bör ligga på långsiktig stabilitet snarare än kortsiktiga lösningar.
Framtida behandlingsriktningar
Dr. David Ellison, MD, skisserar framtida inriktning för diuretikaterapi. Målet är att uppnå fördelarna med diures utan negativa biverkningar. Han ser potential i läkemedel som selektivt kan rikta in sig på mineralokortikoidreceptorer, till exempel i hjärtat eller hjärnan, utan att orsaka hyperkalemi. Dr. Ellison sammanfattar att förebyggande av akut dekompensation bör vara ett primärt fokus, vilket han ser som den mest lovande vägen framåt för behandling av hjärtsvikt och hypertoni.
Fullständig transkription
Dr. Anton Titov, MD: Professor Ellison, vad är framtiden för användningen av diuretika vid behandling av hypertoni och hjärtsvikt? Ni är en erkänd expert på skärningspunkten mellan dessa två mycket komplexa sjukdomar. Så, vad väntar de närmaste 5 till 10 åren?
Dr. David Ellison, MD: Det första att notera är att man i över 50 år har velat slippa använda diuretika – men vi använder dem fortfarande eftersom de är anmärkningsvärt effektiva. Diuretika har använts sedan antiken; Paracelsus, farmakologins fader, använde till exempel kvicksilver som diuretikum mot ödem för flera hundra år sedan.
Så jag tror inte att vi kommer att sluta använda diuretika för dessa tillstånd, och jag är inte säker på att vi bör vilja det. Snarare tror jag att vi kommer att hitta nya sätt att använda dem och nya tillvägagångssätt.
Först vill jag nämna det nya läkemedlet Finerenon, en icke-steroid mineralokortikoidreceptorblockerare. Alla andra mineralokortikoidreceptorantagonister är steroidbaserade, men detta är ett icke-steroidt preparat. Det finns tecken på att det kan ha en annorlunda verkan.
Vi tror att aldosteron verkar i hela kroppen och påverkar blodkärl, hjärna och njurar. Biverkningarna är främst knutna till njurarna, särskilt hyperkalemi som vi oroar oss för.
Dr. David Ellison, MD: Många patienter som annars skulle vara lämpade för mineralokortikoidreceptorblockerare kan inte använda dem på grund av hyperkalemi. Då kan vi ge dem läkemedel som binder kalium i tarmen, men det är en kringgående lösning som inte adresserar rotproblemet.
Jag tror att Finerenon kan ha egenskaper som ger fler fördelar och färre nackdelar. Och om inte Finerenon klarar det, kanske ett framtida läkemedel kan blockera mineralokortikoidreceptorer i till exempel hjärtat eller hjärnan utan att orsaka lika mycket hyperkalemi.
Att lista ut hur man får diuresens fördelar utan nackdelarna är mycket viktigt. Dessutom tror jag att det finns stort utrymme att använda dessa läkemedel bättre, trots att de har funnits i nästan 100 år.
När det gäller hjärtsvikt handlar det om att förhindra utveckling av akut dekompensation och de patienter som hamnar på sjukhus. Vi måste bli bättre på det. Det har funnits en debatt i kardiologin om huruvida det är bra att i vissa fall avvänja patienter med hjärtsvikt från diuretika.
Vissa patienter kan sluta med diuretika, och det har varit intressant att se. Men det har inte visats att långsiktiga utfall blir bättre. De som klarar sig utan har oftast ganska mild hjärtsvikt från början.
Jag tror att idén att hålla patienter på diuretika utan att orsaka negativa kompensatoriska effekter är mycket attraktiv, och det är något vi borde fokusera på. För hjärtsvikt bör vi inrikta oss på att förebygga akut dekompensation innan den inträffar. Det är där framtiden ligger.