Dr. Tore Curstedt, en ledande expert på neonatalt respirationssviktsyndrom, var med och utvecklade den livräddande medicinen Curosurf – ett ytaktivt ämne som används för att behandla för tidigt födda barn som inte kan producera tillräckligt av det naturliga ämnet själva. Dr. Curstedt förklarar hur medicinen dramatiskt förbättrar syreupptaget inom minuter efter administrering genom att sänka ytspänningen i lungblåsorna, förhindra kollaps och underlätta lungexpansion vid inandning. Innan denna behandling fanns avled till och med barn födda vid 34 veckors graviditet, som president Kennedys son, ofta av denna sjukdom trots den bästa tillgängliga vården.
More from Diagnostic Detectives Network
Förstå neonatalt respiratoriskt distressyndrom och surfaktantbehandling
Hoppa till avsnitt
- Vad är neonatalt respiratoriskt distressyndrom?
- Hur surfaktantbehandling fungerar
- Curosurf-behandlingsprotokoll och dosering
- Omedelbara effekter av surfaktantterapi
- Historisk kontext och utveckling
- Inverkan på överlevnad hos för tidigt födda barn
Vad är neonatalt respiratoriskt distressyndrom?
Neonatalt respiratoriskt distressyndrom (RDS) är en livshotande tillstånd som främst drabbar för tidigt födda barn med underutvecklade lungor. Huvudproblemet är en kritisk brist på ett ämne som kallas pulmonell surfaktant. Dr. Tore Curstedt, MD, förklarar att utan denna surfaktant kan lungornas små luftsäckar, så kallade alveoler, inte fungera ordentligt. Detta leder till svårigheter att andas effektivt och en farlig syrebrist i blodet och vävnaderna.
Hur surfaktantbehandling fungerar
Exogen surfaktantmedicin, som Curosurf, fungerar genom att efterlikna den naturliga surfaktantens funktion. Dr. Curstedt beskriver att behandlingen utför två viktiga uppgifter. För det första minskar den dramatiskt ytspänningen i alveolerna. För det andra belägger den alveolerna för att underlätta deras expansion. Denna dubbla effekt gör det mycket lättare för lungorna att öppna sig vid inandning, vilket möjliggör livsviktigt syreupptag. Dessutom förhindrar den att alveolerna kollapsar helt vid utandning, vilket är typiskt för RDS.
Curosurf-behandlingsprotokoll och dosering
Behandlingsprotokollet för surfaktantersättning är mycket effektivt. Dr. Tore Curstedt, MD, uppger att medicinen vanligtvis bara behöver ges en, två eller högst tre gånger. Detta beror på att ämnets halveringstid är ungefär en till två dagar. Den kritiska perioden för behandling är de första två till fyra levnadsdagarna. Under denna tid behöver cirka 40 % av barnen bara en enda dos, medan de övriga 40–60 % kan behöva två eller tre doser tills deras egna lungor börjar producera tillräckligt med endogen surfaktant.
Omedelbara effekter av surfaktantterapi
De kliniska effekterna av surfaktantbehandling är både snabba och tydligt synliga. Dr. Curstedt beskriver hur ett för tidigt fött barn med allvarlig syrebrist, ofta blåaktigt (cyanotiskt), kan förvandlas till ett rosa, väl syresatt barn på bara två till fyra minuter. Denna omedelbara förbättring sker eftersom surfaktanten äntligen gör det möjligt för lungorna att ta upp syre från luften och överföra det till blodet, vilket ger det syre som behövs för metabolism och överlevnad.
Historisk kontext och utveckling
Sambandet mellan brist på surfaktant och respiratoriskt distressyndrom hos för tidigt födda barn fastställdes i slutet av 1950-talet av Dr. Mary Ellen Avery. Trots denna kunskap fanns det ingen effektiv behandling under decennier. Dr. Tore Curstedt, MD, belyser ett gripande historiskt exempel: president John F. Kennedys son, född vid 34 veckors graviditet med en vikt på 2,1 kilogram, avled av RDS 1963 trots vård på ett av Bostons främsta sjukhus. Denna tragedi underströk det brådskande, otillfredsställda medicinska behov som Dr. Curstedt och hans kollega, Dr. Bengt Robertson, började arbeta med att lösa genom sin banbrytande surfaktantforskning.
Inverkan på överlevnad hos för tidigt födda barn
Uppfinnandet av Curosurf och liknande exogena surfaktanter förändrade neonatalvården grundläggande. Innan dess tillgänglighet var RDS en ledande dödsorsak hos för tidigt födda barn, eftersom de helt enkelt inte kunde ta upp syre. Dr. Curstedts arbete erbjöd en enkel men djupt effektiv lösning som direkt adresserade syndromets rotorsak. Medicinens förmåga att stödja andningen under de kritiska första levnadsdagarna ger för tidigt födda barn den tid de behöver för att mogna och börja producera egen surfaktant, vilket har räddat miljontals liv världen över.
Fullständig transkription
Dr. Anton Titov, MD: Dr. Curstedt, ni uppfann en medicin som heter Curosurf som har hjälpt till att rädda liv – miljontals barn över hela världen. Kan ni kort beskriva vilket problem er medicin så framgångsrikt behandlar?
Dr. Tore Curstedt, MD: För tidigt födda barn saknar en komponent som kallas surfaktant. Utan surfaktant kan de inte andas ordentligt, eftersom denna substans belägger alveolerna. Alveolerna kollapsar då inte vid utandning, och medicinen underlättar deras expansion vid inandning. Om barnen överlever de första två eller tre dagarna börjar de producera egen surfaktant.
Dr. Anton Titov, MD: Så nyckeln är alltså de första levnadsdagarna?
Dr. Tore Curstedt, MD: Ja, nyckeln är de första två, tre eller fyra levnadsdagarna. Vanligtvis behöver man ge denna exogena surfaktant en, två eller kanske tre gånger – inte fler. Halveringstiden för ämnet är en till två dagar.
Dr. Anton Titov, MD: Medicinen som ni meduppfann behöver alltså bara ges en, två eller tre gånger till ett för tidigt fött barn. Det gör hela skillnaden för att rädda barnets liv.
Dr. Tore Curstedt, MD: Ja. Ungefär 40 % av barnen behöver medicinen bara en gång. De övriga 40 till 60 % kan behöva den två eller tre gånger.
Dr. Anton Titov, MD: Hur fungerar medicinen?
Dr. Tore Curstedt, MD: Medicinen minskar ytspänningen i lungorna och belägger alveolerna. Den ökar möjligheten för alveolerna att öppna sig. Surfaktanten minskar ytspänningen i alveolerna och belägger dem. Vid inandning underlättar den avsevärt att öppna lungorna. Den förhindrar också att alveolerna kollapsar vid utandning.
Dr. Anton Titov, MD: När ni ger denna medicin till ett för tidigt fött barn, förhindrar den då kollaps av alveolerna, vilket är kännetecknande för respiratoriskt distressyndrom?
Dr. Tore Curstedt, MD: Ja, både för att förhindra kollaps och för att underlätta öppnandet så att syre kan tas upp i lungorna och absorberas av blodet.
Dr. Anton Titov, MD: Det är en till synes enkel handling, men med så dramatisk effekt. Innan Curosurf, medicinen ni uppfann, blev tillgänglig, dog barn eftersom syret helt enkelt inte kunde nå deras vävnader.
Dr. Tore Curstedt, MD: Ja, för att de inte kunde ta upp syre. Man ser detta för tidigt födda barn. De är blåaktiga – de kan inte ta upp syret och de kan inte använda det. De har inget syre för sin metabolism. När man ger surfaktant kan man inom några minuter se hur det blå barnet blir rosa.
Dr. Anton Titov, MD: Det är en mycket lätt att observera och snabb effekt.
Dr. Tore Curstedt, MD: Den är mycket snabb, på några minuter – två, tre eller fyra minuter.
Dr. Anton Titov, MD: Ni uppfann alltså en medicin som bara behöver ges en, två eller tre gånger till ett för tidigt fött barn, och den förändrar livet.
Dr. Tore Curstedt, MD: Den förändrar livet och gör att de överlever. Naturligtvis var det redan känt tidigare att det finns ett ytaktivt material som kallas surfaktant. Dr. Mary Avery hade visat i slutet av 1950-talet att för tidigt födda barn hade brist på endogen surfaktant.
Dr. Anton Titov, MD: Så kopplingen mellan ytaktivt material och brist därpå hos för tidigt födda barn var känd sedan slutet av 1950-talet. Men man kan också se att 1963 fick president Kennedy och hans fru ett för tidigt fött barn. Han föddes i vecka 34.
Dr. Anton Titov, MD: Det var inte så för tidigt...
Dr. Tore Curstedt, MD: Nej, det är det inte – det är bara lite för tidigt.
Dr. Anton Titov, MD: Sex veckor före termin.
Dr. Tore Curstedt, MD: Sex veckor... vikten var 2,1 kilogram, så ett stort barn. Han dog av respiratoriskt distressyndrom. Även om man visste om surfaktant var det omöjligt att ge barnen exogen surfaktant vid den tiden, och det var 1963.
Dr. Anton Titov, MD: De behandlades på ett av de bästa amerikanska sjukhusen i Boston.
Dr. Tore Curstedt, MD: Ja, det var det. Det var presidentens barn, naturligtvis.
Dr. Anton Titov, MD: Det bästa sjukhuset.
Dr. Tore Curstedt, MD: Det bästa sjukhuset. Den bästa behandlingen som fanns då.
Dr. Anton Titov, MD: Någonstans, tusentals mil bort, började en ung forskare, Dr. Tore Curstedt, arbeta med att lösa det problemet.
Dr. Tore Curstedt, MD: Ja, jag och min kollega, Dr. Bengt Robertson, vi hade börjat. Naturligtvis påbörjades surfaktantforskning även på andra håll i världen.