Behandling och förebyggande av knäskador hos idrottare

Hoppa till avsnitt

• Vanliga knäskador inom idrott
• Behandling för professionella kontra amatörer
• Kirurgiska lösningar: Menisk och främre korsband
• Broskbehandling och återhämtning
• Löpningsrisker och belastning på knän
• Förebyggande strategier för knäskador
• Så här löper du på ett säkert sätt

Vanliga knäskador inom idrott

Idrottsrelaterade knäskador uppstår på många olika sätt. Enligt specialist Dr. Pablo Gelber krävs noggrann bedömning för att hantera dessa skador. De vanligaste tillstånden är meniskskador och skador på det främre korsbandet (ACL). Sådana skador är vanliga i sporter med snurrörelser, snabba riktningsändringar eller vid direkt våld mot knäleden.

Behandling för professionella kontra amatörer

Enligt Dr. Pablo Gelber skiljer sig behandlingsstrategin markant mellan professionella och amatöridrottare. För elitidrottare är målet att undvika kirurgi så länge som möjligt, eftersom bortovaro från tävlingar har stor ekonomisk påverkan. Istället prioriteras konservativa metoder och biologiska behandlingar som injektioner. För amatörer anpassas terapin efter idrottens betydelse i patientens liv, med fokus på att återfå funktion utan att nödvändigtvis rekommendera aktivitetsbyte.

Kirurgiska lösningar: Menisk och främre korsband

Vid allvarliga knäskador där icke-kirurgiska metoder inte räcker till, blir operation nödvändig. De vanligaste ingreppen är meniskreparation och rekonstruktion av främre korsbandet (ACL). Dr. Pablo Gelber påpekar att dessa operationer ofta är oundvikliga för att idrottare ska kunna återgå till sin tidigare nivå. Beslutet om kirurgi baseras på skadetyp, idrottarens ålder och önskad aktivitetsnivå.

Broskbehandling och återhämtning

Broskproblem är särskilt utmanande inom idrottsmedicin. Dr. Pablo Gelber förklarar att behandlingar som brosktransplantation finns, men kräver en lång återhämtningstid på minst nio månader. Denna långa paus är riskfylld för en professionell idrottares karriär och används därför som sista utväg. För amatörer är återhämtningstiden mer hanterbar, vilket gör att fler avancerade kirurgiska och biologiska behandlingar kan övervägas.

Löpningsrisker och belastning på knän

Trots sina hälsofördelar för hjärtat medför löpning en risk för överbelastningsskador i knäna. Dr. Pablo Gelber beskriver hur den upprepade stötbelastningen ”hamrar” på knäleden. Risken varierar beroende på löparens vikt, ålder, rörelsemönster och underlag. Detta gör löpare mottagliga för tillstånd som knäskålssmärta och meniskslitage över tid.

Förebyggande strategier för knäskador

Att förebygga knäskador kräver ett brett angreppssätt. Dr. Gelber lyfter flera nyckelstrategier: Att hålla en hälsosam vikt minskar belastningen på lederna. Styrketräning bygger upp skyddande muskler runt knäet. En biomekanisk utvärdering kan avslöja felställningar som kan korrigeras med inlägg. Användning av rätt skor och undvikande av överträning är också avgörande för långsiktig knähälsa.

Så här löper du på ett säkert sätt

Dr. Pablo Gelber ger praktiska råd för säkert löpande. Han menar att springa tre gånger i veckan, upp till 10 kilometer per gång, kan vara hållbart om alla förebyggande åtgärder följs. Däremot varnar han för vanor som att springa 20 kilometer dagligen eller delta ofta i maraton eller Ironman-tävlingar, vilket dramatiskt ökar slitage på knäna. Nyckeln är enligt honom måttfullhet och att lyssna på kroppens signaler.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov: Du är specialist på idrottsrelaterade knäskador. Vilka vanliga skademekanismer ser du inom olika idrotter? Går det att undvika knäskador? Detta kan vara relevant för idrottare som tittar på denna intervju.

Dr. Pablo Gelber: Vi opererar många professionella idrottare. Men vi måste dela in patienter i två grupper: professionella och amatörer. Det är två olika världar.

För professionella försöker vi undvika kirurgi så mycket som möjligt. Vi lägger större vikt vid konservativa behandlingar. Varje dag en idrottare är borta från planen har ekonomiska konsekvenser. Därför undviker vi kirurgi hos elitidrottare när det går.

De vanligaste operationerna är meniskreparation och ACL-rekonstruktion. Dessa måste ofta göras kirurgiskt. Broskproblem är annorlunda.

Vi följer i princip samma terapilinje som tidigare nämnts. Vi försöker undvika aggressiv kirurgi. Men ibland krävs det ändå för en professionell idrottare.

Vi erbjuder också brosktransplantation, men försöker undvika det hos elitidrottare. Hos dem använder vi hellre biologiska behandlingar som olika typer av injektioner i knät eller benet.

För amatörer, som utgör majoriteten, är det annorlunda. Behandlingen anpassas efter hur viktig idrotten är för patienten.

Jag undviker att rekommendera byte av sport. Det är inte därför patienten söker hjälp. Så vi försöker hålla oss inom ramen för deras nuvarande aktivitet.

De vanligaste problemen är fortfarande menisk- eller ACL-skador. Ibland måste vi erbjuda broskbehandling.

Vi ogillar att göra broskingrepp på idrottare eftersom återhämtningen är lång – minst nio månader. För en professionell idrottare är nio månaders vilotid enormt och kan hota karriären.

För amatörer kan vi ta oss mer tid att återställa knäfunktionen. Därför kan vi erbjuda fler behandlingsalternativ för att maximera återhämtningen.

Dr. Anton Titov: Vi nämnde tidigare löpning och långdistanslöpning. Det finns stor variation i hur mycket folk springer, hur de tolererar det, och hur länge de hållit på. Så det är mycket individuellt.

Men vad anser du om en säker eller hälsosam mängd löpning? Hur undviker man långsiktiga skador? Finns det ett "säkert" avstånd, eller är det helt individuellt?

Dr. Pablo Gelber: Det är en bra fråga, men svår att besvara eftersom det varierar stort. Det är inte samma sak för en smal person i perfekt ålder som för en överviktig, stillasittande person som plötsligt börjar springa.

Löpning är, vare sig man vill det eller ej, inte hälsosamt för nedre extremitetens leder. Det är ett faktum.

Jag säger inte att löpning är dåligt. Ur hjärt- och kärlsynpunkt är det utmärkt. Psykiskt är det också bra. Men knäna tar stryk av den upprepade belastningen.

Knäna gör hela tiden så här [rörelse]. Det bästa sättet att minska konsekvenserna är flera:

Var i god form, inte överviktig. Träna inte bara löpning, utan gör styrketräning för musklerna. Gör en biomekanisk utvärdering – du kanske behöver inlägg för att korrigera ditt löpställ. Ha bra skor. Och var måttlig.

Springa 20 kilometer om dagen är definitivt inte bra för knäna. Även under bästa förhållanden.

Missbruka inte antalet kilometer. Vi är som en bil – hur länge den håller beror på hur mycket och hur hårt den används.

Det är inte samma sak att köra i stan som att köra 200 kilometer om dagen i bergig terräng. Så är det med löpning också. Naturligtvis hjälper det att underhålla ”bilen” regelbundet.

Men även då: om du springer för mycket, är det riskabelt. Så var rimlig.

Du kan springa tre gånger i veckan, 10 kilometer per gång. Om du uppfyller alla säkerhetskrav, tror jag inte det skadar knäna nämnvärt.

Men om du inte följer några råd och springer maraton var tredje vecka eller gör Ironman, då får du snart knäproblem.