Prediktion av återfall och behandlingsrespons vid DCIS-bröstcancer med tumörmarkörer

Hoppa till avsnitt

• Förståelse av DCIS och behandlingsutmaningar
• Nyckel-tumörmarkörer för DCIS-prognos
• Östrogenreceptors roll i endokrin terapi
• HER2-status och strålbehandlingsrespons
• Pågående forskning och kliniska prövningar
• Framtiden för personanpassad DCIS-behandling

Förståelse av DCIS och behandlingsutmaningar

Duktal carcinoma in situ (DCIS) innebär en betydande utmaning inom bröstcancervården. Dr. Jack Cuzick, MD, PhD, betonar att inte alla DCIS-fall utvecklas till invasiv bröstcancer. Detta skapar ett kritiskt kliniskt dilemma för både onkologer och patienter. Den största utmaningen är att avgöra vilka DCIS-läsioner som har potential att utvecklas aggressivt och därmed kräver mer omfattande behandling än kirurgi ensamt.

Många DCIS-fall kan behandlas effektivt med enbart kirurgi, vilket undviker biverkningar från ytterligare terapier. Dr. Cuzicks forskning fokuserar på att utveckla precisa verktyg för att skilja dessa fall åt, med målet att skräddarsy behandlingen och minska onödig terapi.

Nyckel-tumörmarkörer för DCIS-prognos

Dr. Jack Cuzick, MD, PhD, och hans team har identifierat flera avgörande tumörmarkörer som kan förutsäga hur DCIS kommer att bete sig. Dessa biomarkörer, som redan används vid prognos av invasiv bröstcancer, inkluderar östrogenreceptor (ER)-status, progesteronreceptor (PR)-status och HER2-status (human epidermal tillväxtfaktorreceptor 2).

Forskarna har också undersökt Ki-67, en markör som mäter tumörens tillväxthastighet. Enligt Dr. Cuzick ger dessa markörer värdefull information om DCIS-tumörernas egenskaper och aggressivitet, vilket lägger grunden för mer individanpassade behandlingsstrategier.

Östrogenreceptors roll i endokrin terapi

Östrogenreceptorstatus är avgörande för beslutet om endokrin terapi vid DCIS. Dr. Jack Cuzick, MD, PhD, bekräftar att ER-positiva DCIS-tumörer med större sannolikhet drar nytta av hormonbehandlingar som tamoxifen eller aromatashämmare.

Denna kunskap hjälper läkare att identifiera vilka patienter som verkligen behöver långvarig hormonell terapi för att minska risken för återfall. För ER-negativa DCIS-patienter kan endokrin terapi vara onödig, vilket sparar dem från potentiella biverkningar utan klinisk nytta. Denna markörbaserade strategi är ett betydande framsteg inom personanpassad DCIS-vård.

HER2-status och strålbehandlingsrespons

HER2-status tycks spela en avgörande roll för att förutsäga hur DCIS-patienter svarar på strålbehandling. Dr. Jack Cuzick, MD, PhD, presenterar övertygande, ännu opublicerade, forskningsresultat som visar på detta samband. Data tyder på att HER2-positiv DCIS kan reagera annorlunda på strålbehandling jämfört med HER2-negativa tumörer.

Denna information, som presenterats vid vetenskapliga möten, kan hjälpa kliniker att avgöra vilka patienter som med störst sannolikhet drar nytta av strålbehandling. Det kan också identifiera patienter för vilka strålbehandling eventuellt kan undvikas, vilket minskar behandlingsbördan och biverkningar.

Pågående forskning och kliniska prövningar

Dr. Jack Cuzick, MD, PhD, leder omfattande forskningsinsatser för att validera dessa preliminära resultat. Teamet genomför en stor klinisk prövning med 1 700 bröstcancerpatienter för att ytterligare undersöka dessa tumörmarkörer. De har redan samlat vävnadsprover från över tusen deltagare, vilket ger en robust datamängd för analys.

Detta pågående arbete syftar till att etablera mer precisa riktlinjer för DCIS-behandling baserad på molekylär profilering. Forskningen representerar ett viktigt steg mot evidensbaserad, personanpassad medicin för patienter med tidig bröstcancer.

Framtiden för personanpassad DCIS-behandling

Forskningen som Dr. Jack Cuzick, MD, PhD, bedriver pekar mot en framtid där DCIS-behandling skräddarsys efter varje patients unika tumörbiologi. Genom att använda flera biomarkörer, inklusive ER, PR, HER2 och Ki-67, kommer kliniker snart att kunna bättre förutsäga både återfallsrisk och behandlingsrespons.

Denna strategi kan avsevärt minska onödig behandling, så att många kvinnor med lågrisk-DCIS slipper strålbehandling och hormonell terapi. När Dr. Cuzicks forskning fortskrider lovar den att förvandla DCIS-behandling från en generell lösning till verkligt individanpassad cancervård baserad på molekylära egenskaper.

Fullständig transkription

Dr. Anton Titov, MD: Du leder kliniska prövningar som identifierat specifika tumörmarkörer vid DCIS, Duktal Carcinoma In Situ, en form av bröstcancer. Dessa markörer kan förutsäga risken för återfall och vilka behandlingar som är lämpliga. Vad kan du berätta om denna forskning?

Dr. Jack Cuzick, MD: Jag anser att detta är ett mycket viktigt område inom bröstcancerforskning. Vi vet att inte all DCIS utvecklas till invasiv bröstcancer. Den första utmaningen är att avgöra om en DCIS har potential att bli invasiv.

Vi måste bedöma om en DCIS-patient behöver ytterligare behandling. De flesta DCIS-fall kan behandlas med enbart kirurgi. Strålbehandling kanske inte ens behövs.

De första tumörmarkörerna vi undersökte var redan etablerade för invasiv bröstcancer. Vi tittade på östrogenreceptorpositivitet, progesteronreceptorpositivitet och HER2-positivitet. Vi undersökte också Ki-67 som mäter tumörens tillväxthastighet.

Dessa bröstcancermarkörer är potentiellt mycket användbara, men forskningen är fortfarande i ett tidigt skede. Vi håller på att genomföra en stor klinisk prövning baserad på vår första DCIS-studie med 1 700 bröstcancerpatienter.

Vi har vävnadsprover från bröstcancerbiopsier på över tusen patienter, så arbetet pågår. Det enda som hittills är klart är forskningen kring östrogenreceptorn och HER2-receptorn vid bröstcancer.

Det finns belägg för att HER2 är viktig för att förutsäga hur bröstcancer svarar på strålbehandling. Dessa resultat är ännu inte publicerade, men de har presenterats vid ett vetenskapligt medicinskt möte.

Vi anser att östrogenreceptorer är mycket viktiga för att avgöra vilka bröstcancerpatienter som behöver hormonell terapi.