Förstå injektionsreaktioner vid behandling av multipel skleros: Ofatumumab jämfört med Ocrelizumab

Innehållsförteckning

• Introduktion: MS-behandlingar och injektionsreaktioner
• Studiens metodik
• Detaljerade resultat: Vad datan visade
• Specifika reaktionsmönster för varje läkemedel
• När reaktioner vanligtvis uppträder
• Kliniska implikationer för MS-patienter
• Studiens begränsningar
• Praktiska råd för patienter
• Källinformation

Introduktion: MS-behandlingar och injektionsreaktioner

Behandlingen av multipel skleros (MS) har förbättrats avsevärt med utvecklingen av sjukdomsmodifierande terapier som riktar in sig på immunsystemet. Bland de mest effektiva återfinns anti-CD20-monoklonala antikroppar, som verkar genom att minska specifika immunceller (B-celler och T-celler) som bidrar till MS-progression. Denna grupp inkluderar flera läkemedel, men denna studie fokuserar på två särskilt betydelsefulla: ocrelizumab (som ges intravenöst) och ofatumumab (som ges subkutant).

Den avgörande skillnaden mellan dessa behandlingar ligger i administreringssättet. Ocrelizumab kräver intravenös infusion i en klinisk miljö med premedicinering för att förebygga reaktioner, medan ofatumumab är självadministrerat subkutant utan rekommenderad premedicinering. Att förstå skillnaderna i reaktionsprofilerna är avgörande för både patienter och vårdpersonal vid behandlingsval.

Injektionsrelaterade reaktioner (IRR) är vanliga biverkningar av dessa läkemedel och kan variera från milda symtom som feber och huvudvärk till allvarligare allergiska reaktioner. Denna studie är den första omfattande jämförelsen av dessa reaktioner mellan ofatumumab och ocrelizumab baserad på realvärldsdata från det europeiska spontana rapporteringssystemet.

Studiens metodik

Forskarna analyserade data från EudraVigilance, det europeiska systemet för spontana rapporter om läkemedelsbiverkningar, från 2021 till 3 november 2023. De identifierade alla individuella fallrapporter (ICSR) som rörde antingen ofatumumab eller ocrelizumab och som beskrev injektionsrelaterade reaktioner.

Teamet sökte efter specifika reaktionstyper med standardiserad medicinsk terminologi (MedDRA Preferred Terms), inklusive:

• Infusionsrelaterad överkänslighetsreaktion
• Infusionsrelaterad reaktion
• Injektionsrelaterad reaktion
• Omedelbar postinjektionsreaktion
• Anafylaktisk reaktion och anafylaktisk chock
• Anafylaktoid reaktion och anafylaktoid chock
• Influensaliknande sjukdom
• Pyrexi (feber)

För varje fallrapport samlades detaljerad information in, inklusive patientens ålder, kön, reaktionstyp, allvarlighetsgrad, utfall, användning av premedicinering och tidpunkt för reaktionen i förhållande till behandlingens administrering. Totalt analyserades 860 fallrapporter, varav 441 gällde ofatumumab och 419 ocrelizumab som det misstänkta läkemedlet.

Detaljerade resultat: Vad datan visade

Analysen avslöjade flera viktiga mönster i hur reaktionerna skiljer sig mellan de två läkemedlen. Majoriteten av patienterna som upplevde reaktioner var kvinnor (67,6 % för ofatumumab, 69,0 % för ocrelizumab), vilket stämmer överens med den högre förekomsten av MS hos kvinnor.

Åldersfördelningen visade anmärkningsvärda skillnader. För ocrelizumab inträffade 72,6 % av reaktionerna hos patienter i åldern 18–64 år, medan åldersgruppen inte angavs i 55,1 % av rapporterna för ofatumumab. Denna skillnad i datakvalitet är viktig att beakta vid tolkning av resultaten.

De flesta rapporter kom från hälso- och sjukvårdspersonal (76,6 % för ofatumumab, 76,4 % för ocrelizumab), vilket indikerar att reaktionerna vanligtvis identifierades och dokumenterades av medicinska experter. I majoriteten av fallen var anti-CD20-läkemedlet det enda misstänkta preparatet, vilket minskar sannolikheten för att andra läkemedel orsakade reaktionerna.

Specifika reaktionsmönster för varje läkemedel

Studien fann tydliga mönster i de rapporterade reaktionerna för varje läkemedel. För ofatumumab var den vanligaste reaktionen pyrexi (feber), som förekom i 304 av 441 fall (68,9 %). Influensaliknande sjukdom var den näst vanligaste reaktionen med 26,5 % (117 fall).

För ocrelizumab var mönstret annorlunda. Den vanligaste reaktionen var "infusionsrelaterad reaktion", rapporterad i 225 av 419 fall (53,7 %). Pyrexi var fortfarande vanligt men mindre frekvent än med ofatumumab (32,5 %, 136 fall). Anafylaktiska reaktioner rapporterades oftare med ocrelizumab (6,9 %, 29 fall) jämfört med ofatumumab (1,1 %, 5 fall).

Forskarna undersökte också användningen av premedicinering och fann att den rapporterades i totalt 148 fall. Premedicinering var betydligt vanligare med ocrelizumab (131 fall) än med ofatumumab (17 fall), vilket speglar de olika behandlingsprotokollen.

När reaktioner vanligtvis uppträder

Tidpunkten för reaktioner gav viktig information för patienter och kliniker. Forskarna kunde beräkna tiden till händelse (hur lång tid efter behandlingen reaktionen inträffade) för 89 fall med tillräcklig data.

Resultaten visade att reaktioner vanligtvis inträffar kort efter behandlingens administrering. Av de 89 fallen med beräkningsbar timing upplevde 74 (83,1 %) reaktioner samma dag som läkemedelsadministrering. Detta understryker vikten av att övervaka för reaktioner omedelbart efter behandling.

Den genomsnittliga tiden till reaktion var liknande mellan läkemedlen: 56,4 dagar för ofatumumab och 58 dagar för ocrelizumab. Men de stora standardavvikelserna (242,5 dagar för ofatumumab, 124,9 dagar för ocrelizumab) indikerar en betydande variation i när reaktioner kan inträffa, med vissa som uppträder långt efter behandling.

Kliniska implikationer för MS-patienter

Denna forskning ger värdefull realvärldsevides om vad MS-patienter kan förvänta sig av injektionsrelaterade reaktioner med dessa två behandlingsalternativ. Resultaten bekräftar att även om båda läkemedlen kan orsaka reaktioner, skiljer sig mönstren avsevärt.

Ofatumumab verkar mer förknippat med systemiska symtom som feber och influensaliknande sjukdom, som generellt är hanterbara. Ocrelizumab visar en högre frekvens av infusionsreaktioner och anafylaktiska svar, vilket kan förklara varför premedicinering är standard för denna behandling men inte rekommenderas för ofatumumab.

De liknande totala rapporteringsfrekvenserna (441 jämfört med 419 fall) tyder på att varken läkemedlet är klart överlägset när det gäller reaktionsfrekvens, men de olika reaktionsprofilerna kan påverka behandlingsvalet baserat på individuella patientfaktorer och preferenser. Den subkutana administreringen av ofatumumab erbjuder bekvämlighet, men patienter bör vara medvetna om risken för feberreaktioner, särskilt vid initiala doser.

Studiens begränsningar

Trots att denna studie ger värdefulla insikter, finns flera begränsningar att beakta. Spontana rapporteringssystem lider av underrapportering, vilket innebär att det faktiska antalet reaktioner sannolikt är högre än vad som framgår av databasen.

Den betydande andelen saknad ålderinformation (särskilt för ofatumumab, där 55,1 % av fallen saknade åldersspecificering) begränsar möjligheten att dra säkra slutsatser om åldersrelaterade mönster. Dessutom var tidsdata endast tillgänglig för en liten del av fallen (89 av 860), vilket begränsar säkerheten i slutsatser om när reaktioner vanligtvis inträffar.

Forskarna noterade också att vissa fallrapporter kanske inte var korrekt ifyllda, särskilt gällande användning av premedicinering. Detta kan påverka noggrannheten i jämförelser mellan de två läkemedlen när det gäller premedicineringspraxis.

Praktiska råd för patienter

Baserat på dessa resultat bör MS-patienter som överväger eller använder dessa behandlingar:

1. Förstå de olika reaktionsmönstren - Användare av ofatumumab bör förvänta sig möjlig feber och influensaliknande symtom, särskilt vid initiala doser, medan användare av ocrelizumab bör vara uppmärksamma på infusionsreaktioner
2. Övervaka noggrant efter behandling - Eftersom 83 % av reaktionerna inträffade samma dag som administrering, var särskilt observant på hur du mår direkt efter behandling
3. Följ premedicineringsprotokoll - Om du ordineras ocrelizumab, se till att du får den rekommenderade premedicineringen; för ofatumumab, följ din läkares råd även om premedicinering inte rutinmässigt rekommenderas
4. Rapportera alla reaktioner - Oavsett allvarlighetsgrad, rapportera alla oväntade symtom till ditt vårdteam för att bidra till en bättre förståelse av dessa behandlingar
5. Diskutera alternativ med din neurolog - Använd denna information för att ha välgrundade samtal om vilket behandlingsalternativ som passar bäst med din livsstil och tolerans för olika typer av potentiella reaktioner

Kom ihåg att även om injektionsreaktioner kan vara obehagliga, har båda läkemedlen visat sig ge betydande fördelar vid behandling av multipel skleros. Den hanterbara naturen hos de flesta reaktioner bör vägas mot de viktiga sjukdomsmodifierande effekterna.

Källinformation

Originalartikelns titel: Jämförelse av injektionsrelaterade reaktioner efter ofatumumab och ocrelizumab hos patienter med multipel skleros: data från det europeiska spontana rapporteringssystemet

Författare: Cristina Scavone, Antonietta Anatriello, Isabella Baccari, Andrea Cantone, Daniele Di Giulio Cesare, Francesca Futura Bernardi, Ornella Moreggia, Valerio Liguori, Vincenzo Andreone, Giorgia Teresa Maniscalco, Annalisa Capuano

Publicering: Frontiers in Neurology, publicerad 27 juni 2024

DOI: 10.3389/fneur.2024.1383910

Denna patientvänliga artikel bygger på peer-granskad forskning som ursprungligen publicerades i Frontiers in Neurology. Informationen har översatts till lättförståeligt språk samtidigt som alla vetenskapliga fynd, datapunkter och slutsatser från den ursprungliga studien har bevarats.