Denna omfattande översikt visar att urinvägsinfektioner (UVI) blir betydligt vanligare hos män över 60 år, med en incidens som stiger från 0,9–2,4 fall per 1000 män under 55 år till 7,7 fall per 1000 män över 85 år. Artikeln belyser att UVI hos äldre män ofta hänger samman med underliggande prostataproblem, kräver andra diagnostiska metoder än hos kvinnor och behöver längre behandlingstider – särskilt vid prostatainfektioner, som kräver 30 dagars antibiotikabehandling. Forskarna framhåller vikten av korrekt diagnostik via odling av urinprov innan behandling inleds, och ger specifik vägledning om utredningsmetoder och antimikrobiell terapi utifrån infektionstyp och läge.
More from Diagnostic Detectives Network
Urinvägsinfektioner hos äldre män: En patientguide
Innehållsförteckning
- Introduktion: Varför urinvägsinfektioner är viktiga för äldre män
- Det kliniska problemet: Hur vanliga är urinvägsinfektioner hos äldre män?
- Diagnostik och utredning: Att hitta infektionskällan
- Strategier och evidens: Behandlingsmetoder
- Behandling: Specifika behandlingsrekommendationer
- Viktiga kliniska punkter för patienter
- Begränsningar och överväganden
- Patientrekommendationer och åtgärdssteg
- Källinformation
Introduktion: Varför urinvägsinfektioner är viktiga för äldre män
Den här artikeln tar upp ett vanligt men ofta missförstått hälsoproblem hos äldre män: urinvägsinfektioner. Vi presenterar en fallstudie av en 79-årig man som bor självständigt och utvecklade frekvent urinering, smärtor vid urinering (disuri) och feber. Hans urinodling visade på förekomst av extended-spectrum beta-lactamase Escherichia coli, samma bakterie som orsakade en tidigare infektion som svarade väl på behandling med nitrofurantoin.
Detta fall belyser den komplexa karaktären hos urinvägsinfektioner (UVI) hos äldre män, som kräver noggrann utredning och behandling. Till skillnad från yngre män drabbas äldre män betydligt oftare av UVI på grund av åldersrelaterade förändringar i urinvägarna och andra hälsorelaterade faktorer.
Det kliniska problemet: Hur vanliga är urinvägsinfektioner hos äldre män?
Urinvägsinfektioner hos män utan katetrar är ovanliga före 60 års ålder, men frekvensen ökar markant bland män över 60. Rapporterad incidens visar ett tydligt åldersrelaterat mönster:
- 0,9 till 2,4 fall per 1000 män under 55 år
- 7,7 fall per 1000 män bland dem som är 85 år eller äldre
Förekomsten av allvarliga infektioner som kräver sjukhusvård ökar också med åldern. UVI är den vanligaste orsaken till bakteriemi (bakterier i blodet) hos äldre män, även om dödsfall direkt kopplade till UVI är ovanliga. Återkommande infektioner är vanligare hos äldre män än yngre, men långvarig njurskada är sällsynt om det inte föreligger urinvägsblockering.
Även om incidensen av alla UVI hos äldre män är ungefär hälften av den hos äldre kvinnor, närmar sig infektionsfrekvenserna hos män över 80 år de hos kvinnor i samma åldersgrupp. Asymptomatisk bakteriuri (bakterier i urinen utan symptom) är ovanlig hos yngre män men drabbar upp till 10 % av män över 80 år som bor hemma och 15–40 % av män på långvårdsinrättningar.
Antibiotikabehandling av asymptomatisk bakteriuri rekommenderas inte eftersom det främjar antibiotikaresistens. När män åldras uppstår strukturella och funktionella förändringar som försämrar urineringen, vanligast vid godartad prostataförstoring (benign prostatahyperplasi), vilket kan leda till UVI på grund av blockering och turbulent urinflöde.
Diagnostik och utredning: Att hitta infektionskällan
Korrekt diagnostik börjar med att känna igen olika infektionsmönster. Cystit (blåsinfektion) ger typiskt irriterande symptom som smärtor vid urinering, frekvent urinering, trängningar, nattlig urinering (nokturi), obehag i underlivet och ibland synligt blod i urinen. Pyelonefrit (njurinfektion) innebär vanligen feber, ryggsmärtor eller ömhet och olika nedre urinvägssymptom.
Akut bakteriell prostatit (prostatainfektion) yttrar sig ofta som feber och nedre urinvägssymptom, ibland med blockering i urinvägarna. Kronisk bakteriell prostatit kan visa sig som återkommande akut cystit när bakterier från prostatan återinfekterar urinröret och blåsan.
Urinodling är avgörande för behandlingen. För att undvika onödig behandling av asymptomatisk bakteriuri bör urinprover endast tas från män med symptom som kan härledas till UVI. Proverna måste tas innan antibiotikabehandling påbörjas.
Ett urinprov från mitten av urinstrålen, insamlat med god hygien (dra tillbaka förhuden och torka ollonet med en fuktad gasväv), är vanligen tillräckligt. För kvantitativ diagnostik:
- ≥100 000 kolonibildande enheter (CFU) av en enskild organism per milliliter bekräftar infektion
- ≥1000 CFU/ml av en enskild organism kan också indikera infektion beroende på sammanhang
- För urinprov via kateter är ≥100 CFU/ml diagnostiskt
Pyuri (vita blodkroppar i urinen) är ospecifikt hos äldre patienter, men frånvaron av pyuri har ett negativt prediktivt värde på 95 % eller mer för att utesluta infektion.
Vid första UVI-episoder rekommenderas en fullständig utredning av urinvägarna på grund av den höga förekomsten av urologiska avvikelser hos män med UVI. Kvarvarande urinmängd bör bedömas med ultraljud, där 100 ml eller mer anses onormalt.
Patienter med feber kräver omedelbar utredning av de övre urinvägarna med datortomografi (DT) med kontrast eller njurultraljud för att utesluta blockering. I en svensk studie hade 15 av 85 män med feber och UVI tidigare oupptäckta skador som krävde kirurgisk åtgärd.
Identifiering av samma bakteriestam vid återkommande infektioner tyder på att bakterierna finns kvar i urinvägarna. Kronisk bakteriell prostatit kan bekräftas med fyra-glas enligt Meares-Stamey eller det enklare två-glas-testet, som visar >95 % korrelation med den mer komplexa metoden.
Strategier och evidens: Behandlingsmetoder
Val av antibiotika beror på den kliniska bilden, misstänkt organism, biverkningar och njurfunktion. Läkemedel med hög utsöndring i urinen bör användas. För cystit inkluderar första linjens behandling:
- Nitrofurantoin (7 dagar)
- Trimethoprim-sulfamethoxazol (7 dagar)
- Ciprofloxacin eller levofloxacin (7 dagar)
Nitrofurantoin fungerar för cystit men har begränsad vävnadspenetration och är inte effektivt mot njur- eller prostatainfektioner. Initial behandling av akut pyelonefrit använder vanligen ciprofloxacin, levofloxacin, ceftriaxon eller gentamicin under 7–14 dagar.
Om odlingar visar resistens mot den inledande behandlingen bör alternativa effektiva läkemedel ges, oavsett klinisk respons, eftersom en initial förbättring kan bero på höga antibiotikanivåer i urinen följt av återfall efter avslutad behandling.
Trots sannolikt engagemang av prostatan är behandlingsresultaten för febril UVI likartade vid 2 och 4 veckors behandling. Akut bakteriell prostatit kräver bredspektrumantibiotika intravenöst, som extended-spectrum penicilliner, ceftriaxon med eller utan aminoglykosid, eller fluorkinoloner.
Ungefär 25 % av patienter med akut bakteriell prostatit har bakteriemi, och 5–10 % kan ha en prostataabscess. Svårigheter med urinering är vanliga, och alfa-blockerare kan hjälpa, medan vissa patienter tillfälligt behöver kateter.
Behandling: Specifika behandlingsrekommendationer
Kronisk bakteriell prostatit utvecklas efter en akut infektion hos cirka 5 % av män och kräver vanligen 30 dagars antibiotikabehandling, ofta med fluorkinoloner eller trimethoprim-sulfamethoxazol. Levofloxacin och ciprofloxacin är lika effektiva.
Studier som jämför olika levofloxacin-regimer (750 mg dagligen i 2 veckor, 750 mg dagligen i 3 veckor eller 500 mg dagligen i 4 veckor) hos män med kronisk prostatit visade liknande omedelbar effekt (63–69 % respons), men efter 6 månader var responstakten signifikant högre med 4-veckorsbehandlingen (45 % jämfört med 28 % för kortare regimer).
För patienter som inte kan ta standardbehandlingar är alternativen begränsade, eftersom många antibiotika inte når tillräckliga nivåer i prostatan. Makrolider, fosfomycin och minocyklin eller andra tetracykliner kan penetrera prostatan och hjälpa vid känsliga organismer hos vissa patienter.
Patienter med blockering i urinvägarna kan överväga transuretral resektion för att förbättra flödet, även om kirurgiska resultat inte har utvärderats noggrant. Långvarig förebyggande behandling eller egeninitierad antibiotikabehandling vid symptom kan ordineras, även om det saknas randomiserade studier som styrker detta.
Viktiga kliniska punkter för patienter
- Förekomsten ökar med åldern: Bakteriuri och UVI-incidens är betydligt högre hos äldre män än yngre
- Underliggande avvikelser vanliga: De flesta äldre män med UVI har underliggande urologiska avvikelser
- Lokalisation är viktig: Effektiv behandling kräver att fastställa om infektionen sitter i njuren, blåsan eller prostatan
- Odling styrd behandling: Behandling bör baseras på resultat från urinodling
- Lång behandling behövs: Kronisk bakteriell prostatit kräver 30 dagars antibiotikabehandling
- Förebyggande behandling ett alternativ: Män med återkommande infektioner utan åtgärdbara avvikelser kan behöva långvarig förebyggande antibiotikabehandling
Begränsningar och överväganden
Denna översikt erkänner flera viktiga begränsningar i dagens kunskap om UVI hos äldre män. Randomiserade studier har inte specifikt jämfört behandlingsresultat mellan män och kvinnor, eftersom de flesta studieresultat inte är uppdelade efter kön. Den falskt negativa frekvensen vid initial testning för att lokalisera infektion till prostatan är inte väletablerad.
Dessutom behövs data från randomiserade kliniska studier för att jämföra behandlingar av akut bakteriell prostatit och definiera optimal behandlingstid. För långvarig förebyggande behandling hos patienter med återkommande infektioner finns begränsade randomiserade data som vägleder.
Klinisk utvärdering är särskilt utmanande hos patienter på institutioner på grund av nedsatt funktionsnivå, kommunikationssvårigheter och hög frekvens av kroniska urinsymptom från tillstånd som prostataförstoring eller inkontinens relaterad till neurologiska sjukdomar.
Patientrekommendationer och åtgärdssteg
Utifrån denna översikt bör patienter:
- Söka omedelbar utredning vid urinsymptom som frekvens, smärtor, feber eller ryggbesvär
- Säkerställa korrekt urininsamling innan antibiotika påbörjas för korrekt diagnostik
- Fullfölja hela antibiotikakuren enligt ordination, särskilt vid prostatainfektioner som kräver 30 dagars behandling
- Följa upp med urologisk utredning vid återkommande infektioner för att identifiera underliggande orsaker
- Diskutera antibiotikaresistens med vårdpersonal, särskilt om tidigare infektioner involverade resistenta bakterier
- Överväga förebyggande strategier vid återkommande infektioner, inklusive eventuell långvarig förebyggande behandling när lämpligt
Patienter bör vara medvetna om att asymptomatisk bakteriuri vanligen inte bör behandlas, eftersom antibiotika i dessa fall främjar resistens utan att ge nytta.
Källinformation
Originalartikelns titel: Urinary Tract Infections in Older Men
Författare: Anthony J. Schaeffer, M.D. och Lindsay E. Nicolle, M.D.
Publikation: The New England Journal of Medicine, 2016;374:562-71
DOI: 10.1056/NEJMcp1503950
Denna patientvänliga guide bygger på peer-granskad forskning från The New England Journal of Medicine och ger omfattande information om urinvägsinfektioner hos äldre män, inklusive alla viktiga data, statistik och kliniska rekommendationer från den ursprungliga artikeln.